I För några dagar sedan tillsändes Red. med I posten en artikel, innefattande reflexioner i auI ledning af Krigsfi kalsembetets slutpåståsode uti I målet sngående ångfartyget Odins strandning vid Jutland, och äsyftande dels att visa den domstols ibpkompetens, som skall afgöra måilet, dels i allmänhet att försvara Hr PremierLojtnanI ten Ehnemark. Artikeln är för detta äada: mål cke ills beräknad , emedan den både är moderat i framställningssättet och författaren med fördel begagnat sig till Hr E:s förmin af ett I par svagare punkier i Hr Krigsfiskalens utlåitende. Vi anse oss derföre böra lemna denna demonstration en plats i bladet, till den verkan Iden må kunna rcedföra. Imedlertid kuona, (såsom insändaren sjelf rätteligen erinrar, icke de i biomständigheter, hvilka han här vidrört, hafva bet hufvudsakliga inflytandet på sakens utgång, lemedan denna egen ligen måste hestämmas derlaf, huruvida Kapten Ehaemark satt dena Itjenligaste kursen, och haft sina räkningar om bord i den ordning som vederbordt. Det är öfver dessa båda punkter som Krigsfiskalsi erabeiets utlåtande syve: oss inochållr åtskilliga j väsendi liga anmärkningar, hvilka man äsnu ej sett veder. agds. Härmed vilje vi visserligen ieke kasta något bestämdt omdöme i vågskålen i lan så granclaga sak — bevare oss Gud deriIfrån; ja! vi amage till och med såsom någonI ting tilläfveotyrs möjligt att Kapten Ehnemark till hela olyckan icke haft så mycken skuld som kaa löggas på tumnageln; men tll en början står dock den omstäsdigheten fast, att ett i full ordning varande ångfartyg ui klart och vackert väder satt på strand å en af de raest befarna kuster i verlden. Detta corpus delicti tillika med det oe:hörda uvppseende, som saken väckt både mom och utom landet, gifva åtminstone, man måste bekänna det, en så stark presum-i tion emot PremierLöjtnanten Ehoemark , just r det aseendet att hans alltför stora psåkerhet,, föalt nyttja ins:s uttryck, varit orsakeu till olyckan, att det här måste åligga honom att bevisa sin oskuld, så framt han icke skall dömas i en sak, der statens förlust lika mycket som allmänna omdömet fordrar, att väl ingenting å ena Isidan skall beslutas af partibat men å den anjdra också ingenting etter konsiderationer, Ne quid detrimenti capiat res publica. Till AtonbladsRedaktionen. Då Aftonbladet, mera utförligt än någon annan Tidning, upptagit hvad som passerat under behandlingen at målet angående Xongl. Ångfartyget Odins strandning, och sedan d. 5 Dec. meddelat otit trarssumt af Krigsfiskalsembetets slutpåstående mot Premisrlöjtnanten Ehnemark, hvilket skall lemna en så interessant Öfversigt af saken, torde man tå förvänta, att Red. benäget äfven vill uppoffra ett rum i sitt bled för några anmärkningar och reflexi. ner, som hos insändaren tramkallats vid genomläsandet af detta sista, i sitt slag ganska märkvärdiga dokument. Behandlingen af detta mål har nu redan upptagit en twdrymd af något öfver ett år, och dess slutliga afgörande torde numera vara att förvänta i en icke alitför sflägsen framtid, Hr Krigsfiskalens slutpåståexrde, hvilket bör 2nses utgöra sjelfva essensen af detta långvariga handterande, måste också derföre åI draga sig all uppmärksamhet, med samma det, i sin ordning, kommes likasom för att återupplifva minnet af sjelfva händelsen, Hvar och en, som mera allvarligt och med intresse betänker hela preceduren i denna sak, föranledes deraf tro.igem till ganska kuriösa reflexioner, allt efter en hvars förmåga att inse ech bedöma den Hvad som dock för alla måste visa sig såsom högst obegripliga och sällsamma forhillanden, äro dessa lagskipningsformer, hvarigenom det kan blifva möjligt att draga en så beskaffad sak under pröfning och behamdling af personer, hvilka, om icke af en särdeles händelse, emöjligen kunna äga ens ett aflägset, än mindre re