Aftonbladet – 28 december 1837, sida 1

ljande verser; eller ock ligger deri det tomma -fintets härold, plattheten: — — — — our kristallens lågor, Som kring skötet perla (2!), låt dig vaggas, c. Läser man poesi blott för den vackra klangens skull, så må detta vara alltför uppbyggligt; men vill man äfven hafva någon tanke, något logiskt sammanhang, i denna såsom i allt annat, hvartill mennmisko-anspråk användes, så frågar man sig: hvilka lågor har kristallen i allmänhet? och skall icke till yttermera visso kristallen här beteckua hafvet, vattnet? hvilka lågor har då vattnet? Ytterligare frågas: huru bära sig lågor åt, för att perla? I samma stycke, hvarur vi för hand tagit denna tanke -— eller detta surrogat för tanke — förekomma hundrade andra, nästan lika ljusa och genomtänkta saker, t. ex. Skymtande ur skira gryningsdimmor, Stod hon i en arlaglans, hvars strimmor Flögo utåt sjön med rosenfjät., Hvaruti arlaglans skiljer sig från annan glans, begriper man icke så noga; men deremot tyeker man sig begripa, att arlav kommit dit af samma skäl, som udpönsker, hes Holberg och lika med detta, vil ikke meget sige udi solut Stiil, men. ud? Vers er det et kostbart Ordn. Ofverflödigt är det tillika, då gryningsdimmor redan antyda hvad klockan kunde vara. Det är följaktligen för någon skiljaktighet mellan glansen hos arlaglans och annan glans, som den bör hafva hitkommit; och en dylik skiljaktighet lärer, allmämheten veterligen, icke förefinnas, såsom vi redan anmärkt, om icke ex sådan egenhet skulle ligga deruti, att dess st:immor hafva fjät, och att de flyga med dessa fjät. Ungdom af båda konen, sem försöker sig i versmakeri, för att ge form åt en kaotisk, outredd trängtan, må sådana hopstaplingar af omening eller motsägelser förlåtas; men att en gammal Filosofie Professor utger saker af denna beskaffenhet, är vid första påseende oförklarligt; men känner man den sorts filosofi, han bedrifver, och som sjelf icke gör snmat än flyger med rosenfjät och lefver af lågor, som kring skötet perlav c. Cc. Xc., då står dock saken att förklara. För den kan äfven luften klinga af ohörd fogelsårg och mycket annat, hvarför Leporellos filosofi från Salamanca icke skulle blygas. Det var af en händelse, som vi slogo upp ett poem, der vi träffade alla tre de nu anförda kostbarheterna; och vi nöja oss för narvarande dermed, försäkrande läsaren, att han må oppna Hr ,Åtterboms Samlade Dikt:r hver som helst och skall träffa fullt ut lika goda fynd. Löje är den första känsla, man erfar vid betraktande af dylika upptåg; men saken har sannerligen äfven sin allvarsamma sida, sem en täderneslandets vän icke kan se utan djup bedröfvelse. Nationen underhåller höga undervisningsverk och ditskickar sina söner, på det desse må blifva uppfostrade till män med strängt vetenskaplig bildning, med rediga och klara besrepp. Skulle nu olyekligtvis lärarne vara sådana dunklets och befängdhetens apostlar, som vi här se en, så finnes icke mer än ett altervatif: antingen skola ynglingarne bilda sig att ara efter dunkla, sväfvande fantasibilder, i stalet för klara och bestämda begrepp, att anse ogisk stränghet och en såker tankegång för biaker; eller ock skola de skratta åt lärare, som krifva och tänka såsom barn. Detta sednare fore knappast battre än det förra; ty för stuliers allvarliga bedrifvande finnes ingenting nödändigare, än att lärjungen ser vppåt till sin årare, såsom tili ett mönster i manlighet, klaret, orubblig sanningskärlek och djup forsking. Fantasten, drömmaren kan förvrida unga jerner och skapa sig en krets af beundrande nhängare; men endast den oförtrutne ferskaen efter ljus och sanning kan förvärfva akting. Det är icke genom theosofiska svärmeer och en grumlig inbillning, som de förflutna eklernas store tänkare och lärde, och lyckligtis äfven många i detta, framflyttat vetenskaerna med sådana jättesteg; och det var icke enom ologiska och ogrammatikaliska kruditer, som de stora skalderna Jlyfiade folkens cönhetssinne och andeliga lif. Vi måste bedja läsaren om ursäkt för denna igression, som kanske icke här kom på rätta ället, men som ovilko:ligt trängde sig på oss d analysen af några prof på det barnsliga och eningslösa febuseri, som på vissa håll skall reställa poesi. Vi gå att betrakta ännu några RR rr 4