Aftonbladet – 22 december 1837, sida 1

lorvanlog 9 Ja FE fMAMö CC oo så ofta hört Hr Fryxell tala emot tidens tet dens för politik, och nu fiek höra, at hh: sjelf hade slagit sig på samma bog Lycklig vis fann jag, till min stora tillfredsställelse, a den hoppfulle författaren ännu är oföränd:a och att sångerna icke innefatta politik utan bio! äro örsver och mot politik. Hr F:s sånger äro till antalet lika många son ledamöterne i Svenska Akademien. TI teten g : en så kallad Invocation, till kärleken, hvilk. af förf. beskylles att hafva förlupit honom. Hva det är för slags kärlek — till Gud, nästan el ler till sig sjlf, kan ej så bestämdt utröna: men sannolikt hör den ej till det sistnämvd slaget. Den lilla skälmen Amor kan det väl -j vara, då forf. dagligen befinner sig midt i köl gården, i egenskap af lärare i en större flick skola. Hvarfore denna sång blifvit kallad politisk, har ree. ej heller rätt kunnat förstå, om icke möjligen af samma skäl som att en vals hvilken utgafs hösten 1834, blef kallad Cholera vals. Den andra af da adertom har fått namn al pJättarnen. Rec. undrade i början hvad slags jättar här vore frågan om, Rimthusar eller Titaner; men blef omsider i fjerde versen un er rättad att med jättarne förstods idger. Att dessa också stundom äro tillhuggna i växten, finner man t. ex. af följande: Enögd, lik Jätten, hvilkens hammar smed blixtarne vid JEtnas bål. Eit fönster uppå tankeus kammar; men detta, likt ett Etna flammar och ser blott ett, det är sitt mål. Häraf gör man den beklaglica upptäck:en, att Hr F:s idder äro enögda. Man skulle likvel trott, att det fordrats två ögon för att se så skeft, som han synes hafva gjort i detta stycke, För ofrigt lär man deraf tvenne saker: 1:0 at det är ett bål, d. v. s. ved, som underhåller elden i JEtsa, och 2:o att man ser sitt mål bättre med ett öga än med två. — Smedn är ett nytt och märkvärdigt imperfektunm, lika som hela detta opus. Liknelsen om fönstret uppå tankens kammar, är i hög grad sublim. Det ar, som man ser, sjelfva vindsgluggen på menniskan, emedan det sitter högst upp N.o 3, Rörpartietn, är förut känd af dem som följt med Svenska Minerva. Här är fråga om idel p,rör, rörelse och röran, och det hela är verkligen p,röranden. Man får der veta, att Förf. var ute och gick på skridskor i gryningsstunden. Man måste beundra förf:s vigilance att vara uppe så der, som man säger, innan Hin fått skorna på sig, Men han måtte ännu ej hunnit att rätt gnugga sömnen ur ögonen, ty bäst han gick, tyckte han sig se 4 — — pen buske bredvid i sanden, med granna drufvor på hvarje qvist och dessa fann förf. hafva ett så läckert utseende, att han trodde dem vara komne från Garonne och Mosel och Rhein och Rhone Här får man åter veta mågot nytt, som sjelfva Linnve ej kände, nemligea att drufvor växa på ybuskars, och det på köpet i smällkalla vintern. Rec. trodde i början det varit nypon som förf. råkat på. Men detta var icke heller förhållandet, ty när. förf. stack dem i munnen, blef han ej litet surprenerad öfver dess likhet med å la glace, hvilken kalla egenskap vantarna tro— ligen hindrat houwom att känna när han tog dem i handen. Men hade han märkt det på förhand, så hade läsaren ej fått del af denna vackra elegi: Hu: det var fruset. Hu! det var is. Ja! idel is jag i munnen hade, och derpå fick jag i hast bevis; ty ej med droppar af vinets gul!, men utaf vatten blef munnen tull (Pirom!) I En sådan dekonfityr är i sanning förtretlig. Liknelsen om vinets gull ger imedlertid en vacker och poetisk påminnelse om högstsalig Konung Midas, den ende, i hvars mun, så vidt Rec. hört, vin bhfvit förvandladt till guld och hvilken måhända förut hade runnit förf. i hågen. Härefter följa ett par stycken, ,Stridens ormp och ,Fribeten, hvilkas flygt är så hög, att Rec. Nu kommer ett stycke ej vågar sig på dem. som kallas: Undherwiispå gammal Svenska, ning stelt på Riim hwad anbelanger thet merkwyrdiga Tidningja-Bålet på Packaretorg ij Stockholm A:o thet brann aff een Onämpt forattere.n Hr Fryxell torde, bland våra yngre litteratörer kunna anses såsom den skarpaste och mest renhåriga uliraroyalist och vän af det geda gamblav, och såsom särdeles afgjord fiende till demokratiska institutiomer, kontroller, publicitet (det sista naturligtvis med undantag för sina