Aftonbladet – 21 december 1837, sida 2

produkt såsom allt hvad den mannen skref, ör dock till anda och stil den fullkomligaste 6agatell. Om den Siste Kämpen sade vi, att den var vintressant att höra, om också icke utmärkt af några större, hänförande ider i musiken. Hvad vi rodna öfver det förståndsvidriga i detta yttrande, ty säger icke Allehanda att Crusells musik icke är mycket bättre än Du Puys serenad, att den väl är mer genomtänkt, min står i originalitet och dramatiskt intresse, lägre än de flesta af hans arbeten., Hvilken olycklig stjerna herskade öfver oss, när vi sålunda i hvarje punkt råkade så godt som lägga orden i munnen på Allehanda Allehanda har vidare alldeles rätt, att Herr Berwald sjelf alltför mycket förstår sin konst, att kunna med god smak, eller ens med någon smak, svälja allt hvad 1 Aftonbladet om saken (hans konsert) förekom., Vi hade nemligen sagt, att han spelade konserten af Kreutzer ,med den milda ton c , särdeles i adagiot, hvilket är honom eget, och hvari han af ingen bland våra virtuoser är upphunnen Hur skulle Hr Berwald kunna fördraga e!t sådant misskännande af hans talang, när Al!ehanda säger: I Adagion igenkände man väl stundom en talang, som på sin bästa tid och i sin väg varit oupphunnen i vårt land Samma forhållande med fru Berwald, emot hvilken vi hka svårt försyndat oss. Vi hade sagt, att hon sjöng den Rossinska arian med den otvungenhet, den ledighet i besegrande af det Rossinska manerets svårigheter, som utmärker henne.n Allehanda säger, att hennes förtjevst legat i en med flit, ihärdighet och kärlek för konsten tillkämpad tecknisk färdighet.n Hvilket beklagligt misstag hade vi då gjort. Längre ned hade vi sagt, att fru B. var mindre lycklig deremot i den Mozartska arian ur Titus, hvars karakter icke rätt väl öfverensstämmer med naturen af hennes anlag, eller med den riktniog de erhållit. Vi sade härvid helt beskedligt hvad vi tänkte och kände, men ack! vi tänkte ju idel galenskap, ty All handa yttrar derom: ÅArian ur Titus, der äfven all stycket tillhörande idå i föredraget saknades, var isynnerhet svårt misslyckad i utförandets alla delar.v Visserligen är emellan Allehanda och oss ett svalg befästadt, som wvi aldrig lära kunna öfverstiga. Vi hafva nemligen icke sagt Hr Berwald några ohöfligheter, hvartill vi ej tyckte oss hafva anledning, och icke ansatt fru B. med full drängstyrka, öfverlemnande sådant åt konstkritikern, som tycker om att säga fruntimren artigheter på sitt vis, och offentligen förehålla dem små svagheter och missöden, hvarom de ej gerna höra talas, Oss synes lik väl, att Allekanda härför bör hålla oss litet räkning. Om vi nemligen gjort det, hvar hade då något fält blifvit ofrigt för Allehanda att ofva sig på? Då vi nu sålunda, oss till straff och androm till varnagel, begått det oförlåtliga felet, att om Herr Berwalds konsert, punkt för punkt, råka på förhand säga nästan aldeles detsamma som Alehanda sagt efteråt, är det imedlertid en tröst, att konstkritikern i Allehanda icke försmått att benäget låna till eget bruk den narrtröja, han benäget tillagt oss. Allt hvad vi dervid skulle kunna tillägga ar, att dena utan tvifvel i allmänhetens tycke klär honom mycket bättre.