Aftonbladet – 21 december 1837, sida 1

Aldrig har likväl den barnsliga godtrogenheten hos fullväxte män tydligare visat sig, än 1 detta stadgande, och aldrig har en lagbokstaf inneburit mera omöjlighet af någon verklig praktisk nytta än denna. Det är så ofta sagdt, så tydligen af erfarenheten bevisadt, att vi kn ppt behofva mer omnämna det, huru litet gagnvelig denna protokollsläsning är, huru föga det tjenar, att, sedan en oklok och förderflig åtgärd redan i fem år burit sina skadliga frukter, nu först få erfara, huruvida en eller annan rådgifvare deremot reserverat sig, och att i värsta fallet till och med kunna ställa den icke reserverande inför en riksrätt, der han måste göra sig det omaket, att infinna sig en eller par gånger, innan frikannelsen följer. Med vär riksrätts sammansättning är något anat resultat aldrig att förmoda, så framt den anklagade icke bar personliga Sender, i hvilket fall icke aflägsna händelser visa, att vår byråkrati är lika hätsk och skarp, som någon annavu, samt ej behöfver någen riksrätt. Men då blott det olagliga kan åtalas, hvaremot den heliga enfalden här, liksom annorstädes, är fridlyst, kan ett rådslag vara : ganska enligt med lagens bokstaf och likväl i ganska förderfligt för staten, hvarföre det lagligen passerar både konstitutions-utskott och riksrätt. Allt detta är så väl kändt, att man ej behöfver mer än nämna det, för att träffa hvars och ens öfvertygelse derom. Man kände ännu icke 1809 de rätta medlen att jåt allmänna opinionen bereda möjligheten att med Kraft göra sig gällande. Det var derföre, I och i den välmenande afsigten att göra RegeRR star för sig sjelf, som styrelsen kringgärdades med en skyddsmur, som gör henne till 6 stor del oåtkomlig för opinionen, och åtminstone beröfvar nationen de bästa medlen, : med någon säkerhet bedöma både motiverna för hennes handlingssätt och dess ledamöters skicklighet hvar för sig. 1809 års Lagstiftare trodde nämligen beskedligt på mnödvänI digheten af denna hewlighets-slöja, som man fordom ansåg böra omgifva styrelsernas företag, då de sålunda i tryekfrihets lagen förbeI höllo hvarje medborgare den välgörande rättigheten att kunna begära och offentliggöra alla auktoriteters handlingar, undantogo de just dem, som främst af alla bort tillhöra? offentligheten: Statsrådets pretokoll! För att på förhand tysta den fromma nitälskans rop om profanerandet af statens mysterier och vådan af sådana sskers allmängöramde, der framgången just beror på tystnaden, böra vi anmärka, att de ärender, som behöfva hemlighet, äro inga andra, an de egenteligen diplomatiska, som angå förhållanden, underhandlingar eller notvexlingar med främmande makter, samt anbefallda rörelser af armåen eller flottan. Här torde ännu i många fall tystnad vara af nöden, och det är ej vi som önska, att den i otid måtte brytas. Alla andra mål deremot, som röra inrikes ärender, och der beslutet omedelbarligen träffar alla rikets innebyggare, vissa korporationer eller blott enskilda individer, och ofordröjligen måste blifva bekant af effekten, gifves också intet rimligt skäl, hvarföre icke motiverna dertill afven skola blifva bekanta. For att göra detta askådligt, måste vi likväl kasta en blick tillbaka på Grundlagarnas bokstaf, huru Lagstiftarne tänkte sig, att ärenderna skulle behandlas och huru det blifvit i verkligheten. Lagstiftaren ville icke, att ärenderna skulle i sitt ursprungliga, outredda skick komma inför regeringen. För detta ändamål föreskrefs, att de skulle, sedan nödiga upplysningar deröfver från vederbörande kollegier och embetsmän blifvit infordrade, beredas af statssekreteraren samt åtta skicklige och oväldige män, fyra af frälse och fyra af ofrälse stånd, hvilka utgöra Rikets Allmänna Ärendens Beredning. Till det Protokell, som föres inom denna Beredning, böra dess ledamöter och den föredragande uti alla der förekommande mål afgifva sina yttranden, hvilka sedermera hos Konungen uti Statsrådet komma att anmälas. Här skulle således föredraganden kunna om ärenderna inhemta alla nödiga upplysningar, äfvensom de olika åsigterna deröfver; han sjelf vore skyldig alt yttra sina egna, att framställa sin tanka öfver frågan, och emedan Beredningens protokoll kunna utfordras till trycket, skulle man således kuona åtminstone följa statssekreterarnes embetsmannasystem, lära känna deras tankar, få veta de invändningar, som gjerts emot saken, eller de skäl, som anförts till stöd för densamma, och man skulle åtminstone kunna bedö