det eck öfver kompaniets gräns, då han ansvarar, att ingenting i tjensten, genom dess frånvaro, forsummas. Äro då icke Officerare äfven ill en viss grad frie medborgare, eller äro de åäfvex utom tjensten blott mekaniska verktyg i Chefens hand? Och om Frih. Platen missunnar sina underlydende äfven denna ringa fhet, frågas hvad ban sjell skulle tycka om, i fall General-befälhafvaren i distriktet funne för godt, att på enabanda grund förbjuda bonom rättigheten att, om ock på några timmar, resa öfver Regementets gräns, utan serskild permissions ansökan? Skulle han månne icke, med all: skäl, derigenom anse sin personliga frihet, att icke siga sim hederskänsla, förnusrmad? De öfrige omtvistade punkterna, dels angående Kapten Arrhenii skyldighet att snmäla sig hos Chefen vid rekryteriegstillfället, och de!s om dess förbigående till KompaniChefs-besiällningen, bero på, det förra huruvida Chefen, genom bestämda ordres och icke genom tjenstgorande Majorens rad, fordrat det, och det sednere om och på hvad sätt Kapten Arrhenius bevakat sin rätt, hvilket den som icke läst band lipgarne har svårt att bedöma. Insändaren, ehuru visst icke bestridande Hr Frih. Platens påstående, att transport från Andre Kaptens ull KompaniChefs-beställning icke är befordran, anser dock en Chef ovilkorligen vara genom Författnivgens anda, om icke genom dess oraalydelse, ulagd att, Jå hans till KompaniChef föreslår en yngre Andre Kapteu, bioga den äldres frivilliga afsagelse eller ock uppgilva orsaken, hverfore deune blifvit å förslaget förbigången, hvarutom en stackars disgracierad Andre Kapten gång efter gång kunde bbfva öfverhoppad, utan ati sådavt vore på högre ort kändt eller någen annan orsak dertill möjligen funnes, än Chefess allsmäktiga vilja. De närmare foreskrifter, som ua saknas i reglementet, men så väl behöfvas, så i deta fall, som angiende permitteringar, placeringar, semestreringar m. m., hoppas och önskar iosanaren måtte blifva f remål för nya ReslsmenisKomitigens uppmärksamhet.,