Aftonbladet – 19 december 1837, sida 2

Historia Antiqua ech den sednare till Litterarum Grrcarum Docens, Såsom en rättelse i notisen om utgången af det mot gen:ral Stjernerona anställda åtal, bör tillaggas, att Hr geueralea väl blifvit befriad från det af krigshofrätten ådömda ansvar, men derjemte dömd till — exta-judiciall bestraffning. hvarjemte handlingarne lä a blifvit öfverlemnade till justitiekanslers-embetet, för den åtgärd detsamma kan fiana lämplig — mot underofficerarne. om Genera!l-Adjutanten, FriPlatens sista förklaring i Kapten Arrhenii Någ a ord herre von målet rörande br handling. Nedanstående insända upsats öfver detta ämne innehåller, i Red:s tanka, så sunda, sanna och moderat framställda tankar, alt vi högligen rekommendera dem till lasarens uppmärksam het, helst flera af de prineip-frågor om disciplio-förbållandet emellan en RegemientsChef och det yngre befälet, som deruti vidröras, synas väl förtjenta att tagas i noga skärskådande vid en kommande riksdag. Meåd billig förnudran har man genomlast denpna förklaring och de advokateriska irrmeningar deruti framst.llas; och man kan icke undgå att beklaga de undererdnade personer, hvilka imåste bero af en Chef, som så tolkar lagen. Genom denna saks utgång skall det visa sig, om en RegementsClhef, utan ansvar, kan, med åsidesättaude af alla former, göra och låta såsom ögonklickets ingifveise föreskrifver honom, eller om änmu i Sverge en militär af lägre grad kan få upprättelse emot en RegementsChef. Då troligen numera ingen skrifivexling i målet kom mer att äga um, Önskar insändaren, att få få sta allmänhetens uppmärksamhet på bhaiten af de skäl, Frih. ven Platen begagnat till kullkastande al Krigsfiskalens påståemden. Uti hufvudpunkten eller den, enligt uppgift, af Keptea Arrhenius åsido-atta helsuingen i ett sällskap, bar Fnb. Platen genom ett hårklufvet resonnz: mang om skilnaden emellan fjenstefel och) oförrätt kommit till det resultat, att med uttrycket oförrält mot egen person, som omtalas uti KrigsArt. 14 Kap. 38 f menss niogrepp i rättigheter, som tillkomma en hvar endast såsom medborgare,, men icke en oförrätt emot förmän, dem må nu sedan bestå uti en bristande höflighetsbetygelse eller verklig! förolämpning med ord eller gerning. Genom denna egna ö oförklarliga definition å oförrätt I förklarar Fitb. Platen Hr Arrhenii bristande helsning såsom ett tjenstefel, och sin uppgift! derom såsom ägande vitsord. KrigsArtiklarnes ! mening är dock tydlig, fast genem en orätt uppställning lagbudet i 14 Kap. 38 S icke blifvit gifvet i sammanhang med det i 2 Kap. 27 f, dit det egentligen hörer. Ändamålet dermed är och måste vara, att sätta hvarje underhafvandes välfärd i säkerbet för en hamndgirig förman, hvilken eljest, om det förra lagbudet icke funnes eller om det finge tolkas på Frib.! Platens sätt, gauska lätt kunde påbörda en underbafvande nvilken oförrätt som helst mot förmannens person, kalla det tjenstefel, och med ; åberopande af 2 Kap. 27 f KrigsAruklarne, fordra den anklagades bevisningsskyldighet att; uppgiften är osann, samt om detta icke blefve. möjligt, få den angifne personen vid krigsdom-stol straffad för subordinationsbrott. Ofvertygelsen att få förmän skulle vilja begagna en så låg kzmnd, hindrar ju icke exemplets möjäig-. het. Hace Frih. Platen sett Kapten Arrhenius: inträda i ett sällskap och icke helsa på eller annat satt visa vanvyördnad mot någon annan. dess förman, då hade Friherrns rättighet varit. ipne att, på grund af de åherepade lagrummen, bestraffa Arirhetius, om ock ingen annan än. Chefen upptäckte felet. Nu deremot måste han ovilkorligt bh-(vs missbrukat sin makt, då han ej lagligen styrkt sin uppgift. åa j i Det andra, som ej kan undgå den opartiske, är det orimliga förbudet, Friherrn utfärdat för Hr A:crbenius, att icke utan skriftlig permissions ansökan bos Chefen få, om ock på några timmar, begifva sig utom kompaniets stånd. frih. Platen söker försvara denna åtgärd med Reglementets föreskrift, att KompaniUfficer bör vistas ivem kompaniet, liksom KegementsOfficer arh mutara närmare fA a oas sanemantote ctönd