hon helst vård:r, Cudsfruktan cch sedlighet hela honnes kärsste vetonskaper. Stockholm den 1 December 1837. 4. Lagergren. N. G. Lind. O. Fryxell. Mätttktlnsninkttnninketetat RR nr RV DILIGKEP CEN TILL UPSALA afgår Tisdagar, Orsdsgar, Fredagar och Lördagar kl. 9 f. m. från Kastenhoffs källare, och återgår från gästgifrargården i Upsala samma dagar och tid. ERE RER ET NR REAR STOCK HOLMA den 18 December. MEMOIR ÖFVER DEN FÖRLIDNA VECKAN. Det ryska lägret vid Wosnesensk har för storheten af dem prakt, som dervid utvecklades, och mångfalden: af de förlustelser och tillställ-ningar, som der trängde hvarandra i hamn och. häl, blifvit ett ordspråk, som redan gått verl-. den omkring. Det är så en sj:lfberskare öfver oräkneliga millioner vet att roa sig. Det är någonting kolossalt afven i hans nöjen. Uppvaktad af en bländande skara unga furstar, ha; vi sålunda nyligen sett hans kejserliga ryska majestät störta sig i ett hvimmel af parader och banketter, militäriska lust-idrotter, rusande ba-: ler och vexlande skådespel, ifrån teaterns Rossiniskt eller Auberiskt granna och skimrande. operor till det mera imponerande under bar himmel af i lågor uppgående pappersstäder. Vid åsynen af all denna herrlighet, vid ljudet af all denna glädjens stormande musik, hvem skule icke utropat: Det är deck utan tvifvel bra lycksaligt, att vara kejsare af Ryssland! Utan tvifvel! .. . Äfven denna vackra medalj har dock sin baksida. Det har ändå sina obe-: hagligheter att herska öfver en verldsdel. Det är en så gement lång väx mellan väderstrecken, så länge man icke har Lunkentus stöflor eller: åtminstone Nordamerikas jernvägar, och huru långa händer furstarne må hafva, såsom det: gamla ordspråket säger, räcka de dock här vid lag icke alltid till, att med hvar sin hand hålla tummen på ögat på söder och norr, eller på öster ech vester. De beklagliga följderna af ett sådant -förkållande ligga i detta ögonblick i öppen dag. Medan Paskewitsch, denne trogne väktare i den ryska monarkiens vestligaste landsända, knappast unnar sig någon sömn för att, medelst den för det polska folkets lycka och lugn så eskattbara nyuppfunna censursmörjan och sudden, kurera tryckpressen från allt smittsamt och obehagligt politiskt småfoas, och medan ända nere i Krakau den ryska polisen kastar i korten en vaksam blick, för att vara au fait af öfvermagars måhända mer än man anar högvigtiga statshemligheter, medan sålunda allt står förträffligt till på detta håll, våga på ett annat några oroliga hufvuden vid armån i Bessarabien, att, så godt som un-er ögonen af de gigantiska militärmasserna i Wosnesensk, ställa till jag vet icke riktigt hvad för oförvägna ueppträden, och de påpassliga Cirkassierne drista sig att åter här och der i sina ogästvänliga berg knacka de kejserliga ryska tschakåerna litet i kullen. Sådart der är etvifvelaktigt ingenting mindre än behagligt för -en landets fader att förnimma. Det synes, att kejsar Nikolaus bland de lyckliga dagarna äfvenledes, han sem en annan dödlig, räknar sina bittra stunder. Olyckan kommer också aldrig ensam. Hans kejserliga majestät har en etur att köra omkull. Det är icke första gången det händer, att bäst han far, puff! . så ligger vagnen i diket. Troligtvis hafva hans hästar uuder ståten vid Wosnosensk stått för länge i spilt och ätt sig ystra af det der rikliga fodret, ni vet! I sanning, sådana höstackar hafva varit tillräckliga att göra allt hvad hästar vid lägret hette rent af galna i kreppen! Himlen bevare alla furstar, ! som äro ute och resa!