stå till sn man i det förhållande, som sig bör; e heller med värdighet intaga den upphöjda plats, hen ne i samhället blifvit inrymd. Derföre vill man 3 till, att de ämnen, hvilka inom skolorna läras, blifv utaf eleven regelbundet inhemtade efter ett veten skapligt system. Ett sådant alfvarsammaze förfarand är af nöden, så vida ej flickans hela vetande skal uplösa sig i ett kaos af strödda notiser, utan i stål let ordna sig till en gagnelig kunskap, som !vidga hennes synkrets och skärper hennes blick. Måtte ingen misstyda dess2 ord derhän, att sko lorna ämna bilda lärda fruntimmer. Ingalunda! At de icke detta vilja, kan man tydligen inse af nu ut talade åsigter, der förstårdets utveckling blifvit sat i andra rummet, men hjertats daningfluti det förste Icke heller skulle någon lärdom kunna åstadkom mas, äfven om man hade ett så förvilladt syftemå! Läroämnena äro femton; läroåren fyra. Den, somp fyra år skall inhemta femton kunskapsa:ter, hinner e mer än eementerna i hvsrje. Må då ingen befa lärdom, Den är omöjlig att der erhålla, samt stri der dessutom emot qvionans naturliga kalle!se. De veterskapliga lifvet bör lika litet locka henne, son statslifvet. Barn, make och tjenare utgöra den stat hon helst vårdsr, Cudsfruktan cch sedlighet hel honnes kärsste vetonskaper. Stockholm den 1 December 1837. 4. Lagergren. N. G. Lind. O. Fryxell