Aftonbladet – 16 december 1837, sida 2

bildning blifvit allmäx bland den litterära klassen, att den kan förstå och pedoöma min Akademiska afbaudling om den Schelingska fi.0s0fiens olörenlighet med kristendomen samt min politiska skrift, hvar jas vederlagst B skop Teeners politiska meximer, och i hvilken jag solklart be d att, lastän Tesnår är S:e:iges . , . , . största sulllg, så är han icke Sveriges största i Sverige öfvertr fila Togoer ö S ssipnigbet, ibland dem äfven tänkare ; ty 1 hilosolfisk skar Jag. Ett sådant erkävnan:e of mix förtjenst stsom författare skall ioträffa, när Sveuska Nationen hunnit så långt på civilisationens bana, alt den icke mer huller sådana tidmu-ar som Carlskrona Veckasblad, utan heller en såduv, i hvilken jag är medarbetare. Det skall vidare inträffa, när allmänheten lär sig göra skilload mellan komi-k anda och personlig dåraktigbet, och vet att så mycket mer värdera den förra, när den år förenad med vetenskaplig skarpsinnighet och en rik bildningsgåfva: koriligen när det i Svenge blifver en allmän opinion, att Sverige väl aldrig haft en verklig Ludvig Hollberg, men ett ämne dertill; hvilket jag härmed får till svar på frågan meddela; men får allenast tillägga, att Red. hade gjort hättre, om den, i stället för att i smädelig afsigt framställa en fråga, hade som Ystads Mercurius ur Landskrona Tidning reproducerat min artikel om hvad som borde tillgöras i afseende på den hotande hungersnöden i riket. Isynnerhet kommer sjelfva Carlskrona mer än Ystad stt erfara, att hunsern är ett skarpt svärd, för hvars dodliga hugg man bör 1 god tid vara betänkt att virja sig. Qvwvistofta den 7 December 13887. D. Munck af Rosens chöld.