Aftonbladet – 15 december 1837, sida 2

1 VIN MB EE öljande morgon lit Gustaf åter kalla presten UI sig och försäkrade, att han hvarken ville ller kunde förändra sitt beslut om skil-messa, varföre presten, sedan alla böner blifvit fafängt nvände, nödgades uppsätta följande skiljobrefv: Grefven af Gottorp, Gustaf Adolt IV, för deta kenung af Sverige, bar, efter sin ankomst ut från England, låtit kalla till sig underteckmad, pastor i Tönningen, och enstävtgt förklaat, alt det är hans fasta beslut, att låta skilja ig från sin gemål, Fredrika Dorothea Wilhelviva, född Ludvig af Baden, och har jag, oakadt alla böner och förmaningar, icke kunnat förmå honom att afstå från detta beslut. Att förestående är fullkomligt öfverensstämmande med sanningen, bevittnar, . . . här följde pastors underskrift och församlingens sigill. Då Gustaf emottagit den, kuverterade han den genast och sände den, jemte åtskilliga andra skrifvelser, till Baden; skilsmessan påfoljde, som bekamt är, snart derefter. Kort eter fulländandet al denna vigtiga förhandling införde kammartjevarn ena svensk m-jer, Vv. Peyron, som öfserlemnade ett bref från grefvens farbror, Carl XIII, med anmodan att grefven måtte mottaga en pension af 80,000 Rdr från svenska folket. Så snart grefven genomläst brefret, sönderref han det genast, och hans ovänliga bemötande mot den svenske majorn är icke obekant. Grefven försäkrade sedermera den öfver upptrödet förvånade presten, att han på sin farb-ors och svenska folkets begäran aldrig ville mottaga den erbjudna årliga gåfvan; han ägde hvad han nödvärdigt behöfde, och hans faster i Sverige skulle framdeles understödja honom. Af svenska nationen kunde och ville ham ingen nådegåfva mottaga, och på major Peyron var han dessutom af särskilda skäl förtörnad. Under Gustafs vistande i Tönningen hade danska regeringen förordnat kapten von Nuusbaard till hans uppvaktning, och franska kammartjenaren Malconet lemnade honom der och återvände till England. Nästan dagligen, då väderleken tillät, gick grefven, ledsagad af en dansk officer, ut att spatsera, tog trakten i ögonsigte, lät visa sig det hus, i hvilket Stenbock, efter Tönningens kapitulation, hållits fången, underrättade sig om den belägrande härens ställning, och lät sig förevisas de efter kriget annu TI förhanden varande minnesmärken, såsom kanoIner, af hvilka några ännu sitta inmurade i huIsen, samt en wid tillfället eröfrad fana. På kejsar Napoleon var han serdeles förbittrad, och råkade i yttersta vrede, så snart dennes , namn nämndes. Som exempel härpå må anföras följande händelse: En gång besökte GuIstaf, i danska öfverste-löjtnanten v. Brandorffs I sällskap, en landtman i trakten af Tönningen och drack kaffe hos denne. Derunder kom han I tillfälligtvis att fälla det yttrande, att landtmänInen i Eiderstädska landet bedde så väl som i ladelsmännen i Sverge, och att de utan tvifvel voro mycket välmående. Värden gaf honom derföre ull svar, att det sista just icke var fal-llet, emedan skatterna voro för dryga, hvilket r åter härledde sig från de många krigen. Kundl ger och furstar,, tillade han, berde göra sårisom vi; när någon här råkar i tvist med en lannan, så afgöra parterna den sins emelan, utan i latt för en sådan tvist bringa hela kommunen i rörelse.v I ögenblicket utropade f. d. Konungen med mycken häftighet: skaffa ni blott Napoleon hit, och jag skall straxt med sabeln afgöra saken med honom I öfrigt visade sig grefven i det yttre, som en mycket religiös man. Han kommun:cerade offentli.en i kyrkan, försummade icke en enda predikan, och lade hvar gång en luidor i fattigbössam, så att denna under bans vistelse fick en inkomst af 192 mark kurant. Presten förärade han vid afskedet en stor silfvermedalj, slagen till erinran af Gustaf II öfver slaget vid Litzen, och hvilken, såsom grefven försäkrade, blifvit honom vid dopet förärad af hans fader. Då han lemnade presten denna medalj, bad han denne mottaga densamrr) ma såsom en erkänsla för hans omak, och k såsom en passande erinran för en evangeliskprotestantisk prest; tillika förmanade han den-ne, att aldrig svika sin evangelisk-protestantiska -Itro. I September samma år afreste gref-l ven, ledsagad af kaptenen von Nuushard, till r) Schweitz. mm 8 (Intöres på bezäran.) Den polemik, som uppstått i Jönköpings tidningar fli anledning af Hr Torsslows repititionor, representakj tioner e. s. v. har ej undgått en allmännrars uppmärkes hat Inct aj till hader för den ING,15Si1 bd