Aftonbladet – 15 december 1837, sida 2

j 4 j en förargelse 1 det konservatuva lagret. tjat ar också ingen ringa förtret, att se en med såm ycken möda tillvägabragt offentlig opinions-de tring, lika offeutligt underkänd af den person, d vars namn man så gerna ville hafva bland för0! ktarne, för skråoch förbuds-systemet in-F m näringarne. Då man icke kunde svälja l ti enna förtret, ville man åtminstone hämnas derjel fver. Minerva haltade derföre genast åstad medih en anklagelsen, att Aftonbladet beskyllt indu-ja riföreningens kommitte för ingenting mindre I ,! n ett fatsariumn, hennes klockare, Freya, ro-1t ade dertill ja och amen, och alla strötvare pålt allare och restaurationer fingo fötter under sig,p ör alt utskrika, att man nu änaligen kundelr näcka Aftonbladet. 5 Af allt detta finna vi i sanning ingenting såln esyvnerl:gt, som Hr v. Hartmansdorfls besyn-t erhga sätt att förklara sig öfver protesten, hvil!f en visserligen för skrå-opinionen kunde vara f ågot förarglig. I Industriforevingen finner för godt att granskal: Commerskollegii förslag; den finner ock for godt tt mecke inom sina sammankomster inskränka 1 kännedomen om de meningar i ämnet, hvilka der yttrats, och har derföre ansett sig böra åt I granskningen söka gifva samma offentlighet, som dess föremål erhållit, ) dei vill säga, ansett ig böra låta trycka den, ty Kemmersekollegii förslag var tryckt. För detta ändamål: uppdrar föreningen åt en kommitte att samman-. fatta granskningen, och denna offentliggöres också . ganska riktigt genom trycket, nämligen i Industril Föreningens Tidskrift. Läsa:en tar denna För; eningens Tidskrift i hend, finuer att den tillkommit, såsom nu boskrifvet är, ser ala pamnen på kommittgens ledamöter, och deriblavd I afven Hr Sjöbergs, tryckta, ser ock att det yt-; trande, som följer på dessa namn, är just det, sem namnens ägare, således äfven Hr Sjöberg, sammanfattat; ja man ser till ech med lika tydligt tryckt, att kommittcens yttrande skulle införas i ett häfte af Föremngens Tidskrift, och att samma medel till allmängörande skulle anvindas för de erinringar eller särskilda ås gter, som Förenivgsledamöter utom kommittgen kuude vilja inom dertill utsatt tid afgifva öiver kemmittens yttrande ). När man ru läst kommitejens yttrande till slut, så finner man aldrasist kommitteledamöternes reservationer, men ingen reservation af — Hr Sjöberg. Nu måtte man väl, eom icke alla märken bedraga, ha lof att antaga, att Hr Sjöberg kndertecknat kommitteens yttrande, hans namn må befinnas placeradt framför, bakefter, å, på, inom eller till och med utom detsamma ,; men underteeknat måste han anses hafva, och det utan reservation. Så slutade vi äfven, då vw uti N:o 247 (d. 24 Oktober) tilläto oss uttrycka vår förundran deröfver, att Hr Sjcberg kunnat deltaga i, d. v. s. underteckna en skrift till försvar för skråtvånget. Men då teg Hr v. Hartmanrsdo ff och lär Hr Sjöbergs namn sandra riket omkring, såsom hade han varit deltagsre i Föreningens opinion. Nu åter, när man frågar Hr v. Hartmansdo ff, huru Hr S:s namn kunnat inkomma i kommittcens yttrande, då han sjelf säger sig icke hafva undertecknat det; så svarar Hr v. I Hartmansdorff meåi ett slags intyg, att Hr Sjöberg icke undertecknat det. Men hur har då Hr S:s namn iokommit i Föreningens tidskrift blanc kommitterades och utan reservation) Detta just knuten, hvilken alldeles icke behöfver, såsom Minerva önskar, hafva tillkommit genom ett falsarium, men som likväl kunde sznses behöfva en förklaring, den det beror af kommitteens ordlörance att gifva eller icke gifva. Llidskriftens egna ord, . ) Att autoriteter icke alltid sknfva sitt nzmr under de handlivgar de underteckns, är nä got, som nästan hvar man har tillfälle att efara. (CUNSTAR IV I TÖNNINGEN.