Aftonbladet – 14 december 1837, sida 2

RIORNA. Sedan Statstidningen öfver Kgl LanditbruksAkademiens dröjsmål med afgörandet och remitterandet af pris-täflingarne för spanmilsrior och tork inrättningar; meddelat en förklaring, som synes vara autentik, anse vi oss förbuondne att meddela och skärskåda densamma. Sta:stidningen säger, att skrifterna, angående täflingsämnet med till dem hörande vederbörandes utlåtande, inkommit vid slutet af Mars månad, men att några dertill hörande handlingar ej inkommo förr än efte:åt, och att resultaten af de försök, som syntes nödiga att anställas med den bästa af riorna ej blefvo Akademien meddelade förr ån i Oktober, samt slutligen att en tll Kongl. Mej:t ingifven supplik om (äJingstidens förlängan: le blifvit afslagen, utan att detia afslag förr än i Nevember blitvit Akade mien meddeladt. Häremot förrya vi vår redan gjorda anmärkning, att Akademien, efter den bestämda termineuvs eller Mars månads slut och sedan de respekti:e täflande redan yppat hemligheten af deras uppfinningar, ej agde bekymra sig om sednare iukomna handlingar; att Akademiens pröfning borse vara en pröfving af beskrifningar med tillhörande bandlinvgar, emedan Akademien ej rimligen kunde skicka sina egoa ledamöter, såsom kommissarier till alla de delar af landet, der täflings-iwrättningarne befunnro sig, samt att sådana kommissioner dessutom icke veterligen blifvit af Akademien utsända. Slutligen kunna vi ej förstå, huru en persons sollicitatior hos Kongl. Maj:t kunnat hämma Akademiens verksamhet, enär Akademien väl vet att det är Regeringens skrifter, men icke skrifterna till Regeringen, som tjena Akademien till rättesnöre. Vi skulle icke piåga Kgl. Akademien med dessa anmärkniogar, om vi ej tillika hade för atsigt att fästa dess ordförandes uppmärksam het på det opolitiska i Akademiens dröjsmål. Utan tvivel erinrar sig denne ordförande, att Riksens Stander vid förflutna riksmötet, lade regeringen synnerligen på hjertat, att föranstalta om beskrifningar å rior och tork-inräitningar, såsom ett allueles oundgängligt medel att icke blott i vissa orter betrygga skördens inbergning, utan ock samt isynnerhet att åt Svensk spanmål gifva den nödiga egenskapen att, utan förgo kämving, kunna fraktas och förvaras. Att g