Aftonbladet – 13 december 1837, sida 4

Ht nytt bevis på den råhet i seder oeh den eförA skämdhet, hvarmed en del af nutidens så kallade elegauter effekterar att utmärka sig, lemnade i går Måndag en, till detta slägte hörande, ung man, som, försedd med ljusa mustascher och modern frisrock, i gigg med brun häst syntes kappköra öfver röda slussen. så som hade Slöttskansliet varit i hålarse oå honom, och redan i full fart, utan aktniog för lortgängares lemmar oeh lif, fortsätta förden uppåt södra malman, — Ett fruntimmer, som skyndade, undan demne nye Phsöton och hans lysande åkdon, och redan lyckats hinna nära till gångbron vid vestra brorsden, blef ondrst genom en underbir skickelse och sinnesnärvaro räddad från faram, att öfverköras och ihältrampes. Hästena hufvud var redan öfvor hennes axel och hästhofven träff.de hennes sida, då den oförnuftige körsvennen ändtligen, på tilrop, ett ögonblick något hajdade den framrusande hästen och gjorde en vändning, hvarvid dock hjulet gick öfver foten på den omnämnde personen. Hon undslapp äfventyret med en skrämsel, hvars följder ännu fortfara och med en kontusion, som torde länge nog påminna om hennes missöde. — I en annan tid, med mera skick och finare ton, hade sannolikt den, som föranledt olyckan, ganast efterfrågat om någon skada skedt och åtminstone gjert försök, att framstamma en ursäkt; men vår man tog i stället den hjeltemodiga utvägen, att ge hästen ett piskrapp och skynda tin väg, alldeles så, som dagligen sker, då en rusig ikaredräng, som kört omkull en fattig stackare på satan, galopperar bort, för att icke hinnas af deu Kongl. Polisens tjenare, eller andra rättrådiga mansersoner, som ha armar ech käppar, att tukta öfverlådet. Stockholm den 12 December 1837.