Aftonbladet – 13 december 1837, sida 2

Tidningen Freja (bolaget Mellin Hellsten) börjar nu småningom rycka allt mera ohöljdt fram med sin syftning. Vi rekommendera i detta afseende till de läsares serskilda uppmärksamhet, som möjligen taga kännedom af nämnde blad, en artikel för sist. gårdag, kallad: Också nägra ord om den periodiska pressens låga ståndpunkt i Sverige. Hvar och en, som är litet mera hemma i det inre af dagens historia, har väl aldrig betviflat hvad som utgjort egentliga meningen med berörde blad och dess bestämmelse, serdeles sedan den nuvarande hufvudredaktören tog emot det; ty oaktadt ännu aldrig något som liknar en grundsats eller bestämd opinion der blifvit uwttaladt rörande vigtigare samhällsfrågor och allmänna ärender — sannolikt af det giltiga skäl, som ligger i redaktionens ohbekantskap med dessa ämnen — och bladet således aldrig sjelf enoncerat hvad det tänker eller att det tänker rmågot harutinnpasn, så har man deck svårligen kunnat undgå att förmärka, å ena sidan de stående anfallen i hvartenda pummer mot dem som utan dagtingan yrka på en utveckling och verkliggörande af det konstitutionella samhället, och å den andra den nära öfverensstämmelse och sympati, som alltid råder emellan Minerva och Freja, nb. på det sättet, att när den förra framkastar något den ena dagen, användas oftast samma tankar, ja till och med samma ordvändningar ett par dagar derefter af Freja, som också för dessa tankelån emellanåt visar sin erkänsla med några utrop af beundran åt Tanten, eller något testimonium öfver det sunda i hennes framställningar, försäkringar att askelöfvet är den ,mest oberoende af alla tidningar m. m., allt beräknadt att möjligen öka inflytandet af den del utaf pressen, som strider för godtycke och absolutism. — A!lt deita ligger utan tvifvel öppet för hvarje läsare. Men det Mellin-Hellstenska bladet har tilbka, för att så mycket som möjligt synas stå på egen botten, ech icke ställas i samma kategori med de salarierade bladen, medan det å ena sidan väl aktat sig från alla anmärkningar emot obskuranterne och deras åsigter och bemödanden, likväl stundoum ridit ut och fäktat i vädret med en viss frimodighet mot serviliteten hos någre längesedan aflidne salarierade Redaktörer, en Rothlieb, Hultberg, m., fl., hvilka nu mera naturligtvis gerna kunna gifvas till pris, sedan de icke längre kunna göra någen nytta, (om de någonsin åstadkommit en sådan), ech icke heller försvara sig. Hvilket nobelt stridssätt! Och likväl, om också nyssnämrde personer, medan de lefde, voro att betrakta såsom ett slags nådehjon, huru långt stodo icke ändock deras blad framför Freja i tonens hyfsning och anständigbet? Ett annat sätt att ingifva litet föreställning om kurage, ligger uti attacker på Statstidningen. Vederbörande hafva nu längesedan sjell-1 ve insett, att planen, att, så som med denna tid-! ning var ämnadt, förena en ofliciel och mfini-;) steriel tidning, helt och hållet misslyckats, och ett rykte har eckså derföre redan gått, att det skulle vara fråga om någon förändring uti denna plan. Antingen det sednare är grundadt elle; icke, så vet dock hvar och en, ett Statsudningern nu mera anses för ett slags enfont perdu, hvilken det alldeles icke är farligt stt angripa. På samma sätt bekommer det ic-. ke serdeles mycket hvad som säges om TeaterI tirektionen, ehuru detta är af ett annat skäl, -mligen, att denna styrelse är helt och hållet setacherad från det ezentliga statsbestyret; och