Aftonbladet – 13 december 1837, sida 1

pe BUSA goda Irukter al denna skola. De reflexioner öfver åtalet mot landshöfdingen Bergenstråhle, vii gårdagsblad et utlofvade, innefattas i följande korta räsonnemang: ) Det är klart, att ändamålet med justihbeomIbudsmannens åtal mot Jandshöfdingen Bergenstråhle var att få en af Konungens befal!ningshafvande utfärdad kungörelse upphäfd eller rättad. Ingen lärer tveka, att anse regeringen i första rummet pligtig att sjelf vaka öfver sina befallmngshafvandes åtgtrder och ofördröjligen rätta de felaktigheter, desse begå. Hade regeringen uppfyllt denna pligt, så hade justitieombudsmannen blifvit förekommen, och hela saken passerat emellan regeringen och Landsh. B. Men då regeringen ingen åtgärd vidtog, var det rätt och lofvärdt, att justitieombudsmannen tog sig saken an. Frågan var nu om justitieombudsmannen borde vända sig till regeringen eller till domstolen. Ville han å landshöfdingen yrka ansvar för embetsfel, så sättes ej i fråga, att; Hofrätten var behörigt forum. Men då afsigten blo:t var att få en olaglig kungörelse upphäfven, är det kanske ej så afgjordt, att Hofrätten var behörig auktoritet. Af den i noten) intagna 7:de punkten i Kongl. förklaringen den 23 Mars finner man, att Hofrätten fger ålägga Konungens befallningshafvande att utfärda serskild kungörelse, för att upphäfva de viten Kopungens befallningshafvande ålagt, men Hofrätten funnit olämphga. Detta är en speciel författning, och det torde med skäl ifrågasättas om den får utströckas derhän, att Hofrätten må befatta sig med granskning och upphäfvande af befallningshafvandes forfattniogar i allmänhet. Man har i allmänhet antagit, att domare i speciella fall äga rätt att pröfva, huruvida en serskild auktoritets kungörelser eller föreskrifter öfverensstämma med lagen, och att lemna utan afseende hvad som strider deremot, utan att derföre taga någon åtgärd för att få författninsen upphäfven, utom i det fall 1807 års förklaring bestämmer. Denna mening är äfven af agkommitten bitradd och tyckes vara lämplig för att uppehålla skilnad emellan domareoch idministrativa makten. Justitieombudsmannen nade likväl i närvarande sak analogien för sig, ch allmänheten tyckes bättre belåten med att få vederbörande auktoriteters lagstiftningsutflykter oröfvade af domaremakten, häldre än af den adninistrativa, och då regeringen tyckts ignorera andshofdingen B:s kungörelse, synes justitieomudsmannen hafva handlat rättast 1 att vända ig till domaremakten. Sedan nu Hof ätten upptagit målet och uppäft kungörelsen, var det en mot bruket så väl om sakens beskaffenhet stridande oformlighet tt landshöfdingen deröfver besvärade sig, och ;rmodligen är det denna tanka, Justitierådet ngelhardts votum uttrycker. Men det besynnerligaste af allt är likväl t. f. ustitiekanslerens omedelbara uppträdande i H. jomstolen i denna sak, och vi tillstå, att vi ej rmå förklara på hvad grund honom blifvit tan , förunnad. — Då t. f. Justitiekansleren låtit g förekommas af Justitie-ombudsmannen, synes an ock hafva handlat rättast att icke blanda g i denna sak vidare, än om han funnit för