Aftonbladet – 12 december 1837, sida 2

känner, hvad jag nu upplyst, hade således gan— ska väl kunnat spara sina beskyllningar mot Aftonbladet och dess referent. Redan för längre tid sedam mämndes i detta blad, att Lamdshöfdingen i Jönköpings Län GeReraladjutanten Bergenmst-åhle utfärdat en besynnerlig kuogörelse angående bränvinsförsäljning och mathållninpg vid auktioner och marknader, samt att Justibxcembudsmannen i Gotha Hofrätt yrket nämnde kungörelses upphäfvande. Sedan målet numera är af Högsta Domstolen afgjordt, anse vi en berättelse derom så mycket mer på sitt ställe, som det ej allenast rör vissa för auktoriteter, så väl som enskilda, vigtiga frågor, utam äfven dels röjer vissa väsendtliga brister i lagstiftningen, dels I mnar ett imtressant bidrag till närvarande administrations historia. Landshöfdingen i Jönköping, Generaladjutamten och Ridd. Bergenstråhle, sammanmsatte förl. år en kungörelse angående försäljning af starka drycker och hade conciperat femte, sjette ech sjunde purkterne i denna kuvgörelse på foljande sätt: 5) å tillstånd sökes för spisqvarters-idkande vid vanliga auktioner, som endast räcka en dag, kommer väl sådant tillstånd att vanligen lemnas, men med undantag af försäljning af biänvir. : Hål:es sylik auktiom af krenobetjent, ansvare han, att ingen sådan utminutering derstädes får ske, umder hvad namn det vara må.n 6) Vid större auktioner eller sådana, som röeka utöfver em dag, kan tillstånd, att jemte spisqvartersidkamde tillhandahålla brämvin vid måltiderne erhållas hes Kongl. Maj:ts Befallniogshafvande; mem med ansökan derom måste bifogas, dels betyg af den, hos hvilken auktienen sker, att spuqvarter är för tillfället behöfligt, dels vederbörligt bevis om ordentlighet och god frejd för den, som dertill söker tillstånd.x 7) Vid marknader å landet komma tillstånd att hålla spisqvarter, jemte rättighet att vid mål tider utminutera bränvin, ej att lemnas åt flere, än åt en enda person för hvarje ställe; och skall den, som ett sidant tillstånd söker, hos Kengkh Maj:ts Befallningshafvande bifoga Magistatens imtyg om god f.ejd eeh ordentlighet i yrket, hvarförutan tillståndsbref ej lemiias, och åligger den, som det erhållit, att vid framkemsten till marknadsplatsen sig deraf ej begagna, förrän detsamma för kronobetjeningen derstades blifvit företedt och påtecknadt., Landssekreteraren Lagman Löwenadler erinra de väl mot denna kungorelse, dels att det vere betänkligt att öka de af Kongl. Maj:t ech Rikets Ständer gjorda inskräskningar i brämvinsförsäljningen, dels ock att Kenungens Befallningshafvandes tillstånd icke torde erferdras för rättigheten att vid auktioner hålla skänkning, samt att Konungens Befallningshafvande i Jönköpin Län redan 1813 i ämnet utfärdat en kungörel se, hvilken ej vore skäl att vidare inskränka, seden rörelse och folkmängd till och icke aftagit. Men Landshöfdingen gaf sin egen tamka företrädet, och kumgörelsem utfärdades dlen 27 Maj 1836. Naturligtvis väckte den uppseende, och som ingenting från Regeringens sida lärer afhörts, så måste Riksens Ständers Justiticombudsmoan deran och lät derfore, genom Advokatfiskalen i Götha Hofrätt, inför denna rätt framställa hufvudsakligen följande anmärkningar, nemligen att kungörelsen vere obehörig,, emedan den gjorde inskränkning i Kgl. Maj:ts författningar ech medborgares derpå grundade lagliga rätt, och på köpet i vissa fall efverflödig,, emedan en Kgl. förordning red:n i ämnet fanns. — Allt derföre yrkade Just. Ombugsmannen, att kungörelsen måtte upphäfras! och Konungens Befallningshafvande tillförpligtas att enligt Kongl. förklaripgem den 23 Mars sjelf utfärda kungörelse om detta upphäfvande. — Konungens Befallningshafvande invände deremot, först och främst att nämnde 1807 års förklaring endast angick sådana kunmgörelser, genom hvilka något vite blifvit en menighet ålagdt och deiofver klagan af nvederbörande, fördes, hvarföre Konungens Befallningshafvande ansåg Hofrättem icke tillkomma någon pröfning af ifrågavarande kungörelse, samt för det audra att kungorelsen endast innefattade ett sammardrag af Kongl. Förerdmingen den 19 Juni 1835, men ej stred emot densamma, samt att det vore LandshöfdingeEmbetets pligt att motarbeta svalg och dryckenskap. Öfver allt detta yttrade sig Hofrätten i Utlag den 4 Juli, först och främst att Hofrätten väl icke funne den ifrågaställde kungorelsen inrefatta något sådant stadgande, på hvilket 1907 ) mn AA Py