Aftonbladet – 12 december 1837, sida 2

En vigtig fråga om värdigheter har nyligen förevarit uti et par af rikets embetsverk, hvilken är föga mindre vidt utseende än den, som efter Alexander dem Steres död uppstod emellan hans efterföljare, hvem sem vore den rvärdigaste. Saken är denna: Tvänne härvarands kellegier, Kammaroch Bergskollegium, skulle häromdagen (d. 27 November) hafra en öfverläggning om något eller några ärenden, sem enligt författningarne tillböra dessa båda kollegiers gemensama behandlisg. — Vid sådana tillfällen lärer det, enligt kutym och gällande föreskrsitfter, tillhöra den i rang förnämste presidenten att föra ordet. Vid början at sessionen hade Presidenten i Bergskollegium, Friherre af Nordin, intagit den förnämsta presidenteller egeniliga ordförandestolem, till höger. (Presidentstolarne i verken äro alltid betydligt större, prydligare och mjukare stoppade än ledamötermes.) I anledning häraf förklarade Kammarpresidenten Friherre Cederström, att han icke kunde intaga sin plats till venster om Frih. af Nordin, enär han vore äldre president och således af högre rang, hvilken i hans tanka endast bestämdes af imnehafvande embetsvördighet, ieke af några dekoratiomer och band. (Detta var uvgefärliga meningem af ett längre anförande.) Frih. af Nordin hänsköt saken till kellegiermas afgörande, dock med förklaring, att om beslutet ginge Frih. emot, så funme han det icke bindande för sig. Saken var, sem läsaren ser, allvarsam; oskså togs den genast till protokell, och kollegierna besloto, att Friherre af Nordin borde förbhfva iu statu que, d. v. s. fortfara att innehafva ordförandeplatsen, dock ieke af samma grund som åberopas i fredstraktaterma: utl possidetis, utan på fera andra skäl, hvaribland ett lärer varit, att poster ropa i gevär för Serafimerriddare, hvilket ej sker för Presidenter. Frih. Cederström protesterade hkväl häremot, och saken måste säledes hämskjutas till Kongl. Maj:ts afgörande; dock förklarade Frih. Cederström, att kan, för att ej föranleda nedvindigheten af ett nytt sammanträde, mu ville deltaga i öfverläggningen. Man afvaktar med otålighet utslaget i denna sak, så mycket mera som, derest ett nytt sammanträde skulle mellan de nämnda keollegierna snart erferdras, ingendera af de båda presidentern? numera kam komma till stols, innan frågån på högsta ert blifvit afgjerd. ——— — — MMMM