Aftonbladet – 11 december 1837, sida 2

1 ES DA Seppyt OCH andra plagg, som de sjelfve (härmed menas förmodligen de skräddare, som anställt korfiskationen) förfärdigat. Vi hbafve förut yttrat vår tanka om beslaget hes kramhandlarne och behöfve så!edes ej upprepa, att denna del af Degligt Allebandas yttrandeinstämmer med hvad vi förut anfört, utan tillägge blott den anmärkningen, att man ej bör anklaga alla eller en störrire del af skräddarne för hvad en eller två af dem kunnat företaga sig mot kramhandlarne. Men deremot synes den förra delen af Dagligt Allehandas resonpnemang påkalla mera uppmärksamhet, i samma mån som tidningspressens opinioner i närvarande ögonblick kunna vara ef vigt för ett framtida behandlande af hithörande författningar. Allehanda har nemligen framställt ett alldeles nytt factum till försvar för billigheten eller den mindre obilligheten af beslaget hos skräddarne, mnemligen att desse veterligen drifeva handel med kläden, som icke äro köpta af kramhandlare. 1 fall denna omständigbet var grundad, så skulle äfven vi vara af Allehandas tanka, och troligen skulle ingen då finna någonting underligt i det verkställda beslaget. Men oss veterligen har nigonting sådant alldeles icke blifvit angifvet mot skräddarne, icke ens af Fiskalen eller Kramhandlarne sjelfve; icke heller har det synts i det försvar Dagbladet tagit af beslaget. Man har blott framställt emot skräddarne, att de tillverkat kläder af eget kläde, som de icke köpt hos Kramhandlare utan hos Fabrikanterne, och att de haft sådant kläde och tyger liggande i sina verkstäder eller bodar. Man måste likväl genast finna den betydliga skilna-en emellan frågan om rättigheten, attaf egna materialier åstadkomma de persedlar, hvilka det utgör skräddarnes yrke att tillverka, och frågan om rättigheten att drifva handel med dessa matsrialier, det vill säga, att sxlja sådana i ampan form än såsom deraf tillverkade färdiga persedlar. Om skräddarne emdast användt egna kläden för tillverkning åt sina kunder, eller försäljning af fördiga kläder, så kan man ju icke ens känna, huruvide de köpt dessa kläden af kramhandlarne eiler ieke. Således synes Oss, att Dagl. Allehanda skulle göra en tjenst åt sakens utredning genom att närmare bestämma hvad dess Red. menat med sitt ofvanstående uttryck: drifva handel, och om dermed förstås, att skräddarne verkligen sålt klädem och tyger, eller att de icke må hafva rättighet att köpa materialierne till de kläder, sora hos dem beställas, i hela stycken, eller taga dem hos fabrikanterne, utan äro förpligtade att upphandla dem för hvarje klidning serskildt, och dervid uteslutande bålla sig till kramhandlarne. — Vi förmeda att Alleh. vid närmare skärskådande af ämnet, sjelf så mycket mer skall finna angelägenbeten att urskilja dessa båda saker, som det annars icke är fabrikanterne förbjudet att sälja hela klädeseller tygstycken till hvem som helst, och Alls handas resonnemang, idet skick det nu förekommer, således icke synes kunna förklaras annorlunda, än att skräddarne antingen verkligem drifvit en sådan verklg hendel med kläden, som endast tillhör Kramhandlarne, eller också, att Allehanda ville, att skräddarne ensame skulle vara uteslutne från den rättighet som alla andra äga, att köpa i första hand af fabrikanten. — Vi kunne försäkra, att dessa anmärkninsar icke utgå från begäret att göra någen insingation met Dagl. Allåhanda, utan endast från en örskan att litet tydligare blifva underrättade em, hvad D. A. egentligen velat säga 3; ech bedje vår kollega derföre em möjligt, att icke å nyo taga häfiigt upp vår modesta förfrågan. a