Aftonbladet – 8 december 1837, sida 3

ståndligen känna i sitt hjerta stynget utaf hvai och en af de knappnålar, som voro fästa rund omkring ljuset, Alla qvinnerna hade redan defilerat förbi större delen af karlarne hade lLkaledes genomgått profvet, och förtröstan hos de ifrigaste befordrarinrorna af företaget började redan svigta, dåj en vid namn Louis, som stod blanc de sista, i sin ordning kom fram till ljuset. Han var en ung, stark, välväxt karl, anställc hos Fru Brinville som husdräng, och ingenting i hans sält att vara gaf ånledning till någer misstanka; men i det ögonblick, då allas ögon fästades Fpå honom, såg mam honom, just då han skulle göra korstecknet, blekna, vackla och nära att falla i svimning. Ett enhälligt rop höjdes då: Der är tjufven! Han har; fått styngen i hjertat, gripen horom, gripen hoenom!, Man trängdes omkring honom och fasttog henom. Inställd inför poliskommissarien, bekände han sin förbrytelse, och efter hans anvisning återfick hans matmoder sin penningpung, som han gömt uppå en vind, bakom några bräder och hoppackade tunnor. I anledning af denna händelse, hvari vidskepelsen och det onda samvetet visar sin gemensamma verkan, erinrar man sig, att en afanklagelsepunkterna mot Marskalk dAncre och några andra olyckligtvis namnkunniga personer var, att de vållat åtskilliga menniskors död, derigenom att de genomborrat etthjerta af vax med knappnålar. Tren härpå är således ganska gammal.