Aftonbladet – 7 december 1837, sida 3

lig ett snille, tänkte Pope för sig sjelf, då han cemnade rummet. (Fortsättning följer.) Misslyckadt Sjelfmord. Herr Ernest P, skrifvare hos en notarie Paris, och fru B, stodo sedan någon tid ett förtroligt förhållande till hvarann. Men, såsom det tyckes, störda i sin olofliga kärlek, senom en svarksjuk mans oupphörliga närvaro, beslöto de att taga lifvet af sig. De sammankommo derföre en afton i Oktober i Ernests rum. En kolpanna påtändes och dörr och förster tillstoppades med omsorg. Redan mnalkades dem döden. Men händelse vis hade en af de öfriga hyresgästerna i huset haft uågra främmande hos sig, och det var redan långt lidet på natten, då desse gingo sin väg. Då de kommo utför trappan, trodde sig en af dem höra qväfda suckar från herr Ernests rum; han stanumade, lyssnade, och snart gaf ett starkt kolos en förfärlig förklaring på suckarnas orsak. På hans rop ditksmms flera personer; man sprängde upp dörren, och ett rysligt skådespel visade sig nu för de inträdandes blickar: Emest och fru B lågo slutna i hvarandras armar; ett tungt rosslande höjde sig ur deras bröst, och några konvulsiva rörelser förrådde knappt ännu den flämtande lifsgnistan. Bland; de personer, som samlats i rummet, var en läkare, herr Go , fordom öfverläkare vid armeen. Han skyndade att använda all sin om-; sorg på de olyckliga offien, och lyckades snart att återkalla dem till lifvet. Ernest var den förste som återfick samsningen; han kastade ögonen omkring Sig, stötte derefter våldsamt ifrån sig doktor Go, som ännu var sysselsatt med honom, samt ofverhopade honom med de häftigaste förebråelser. ;Hyem har bedt er om detta! ropade han; jag ville dö! Hvem har gifvit er rätt, att ålerHöra mig till lifvet?, I ett anfall af raseri och I förtviflan sönderslet han doktorns kläder. Denne, som var långt ifrån att vänta en sådaa tacksamhetsbetygelse, fortfor icke desto: mindre att egna åt fru B? de omsorger, hennes belägenhet erfordrade. Få dagar derefter, då de båda sjuka voro fullkomligt tillfrisknade, lät doktorm säga herr Ernest, att hans uppföIrande berattigade doktorn att fordra arfvode för sin möda, så väl af honom som af fru B. Rörande den söndorslitna rocken, nämnde dokItern den endast, för att påminna honom derom. I Herr Ernest upptog denna begäran ganska illa. Då stämde doktorn honom infor fredsI domaren, för att få betalning för de 60 francs, som borde tillkomma honom. Inför domstolen förklarade doktorn, att han endast anlitat lagens åtgärd i anseende till herr Ernests otillbörliga uppförande emot honom, med tillägg, att den fordrade summan af honom skulle anslås till de fattiga inom arondissementet. I Herr Ernest, som äfven infunnit sig vid domstolen, invände, att han icke trodde sig behöfva betala en läkare, som han ej påkallat, och som för öfrigt gjort benom en gamska dålig tjenst genom hans lifs räddning. Fredsdomaren fällde det utslag, att herr ErInest skulle betala doktorn 30 francs, men att Iden andra hälften af summan borde erläggas af fru BES ) I fall doktor Go anser sig böra fullfölja Isitt fordringsansprak mot fru B, skall det, Isager den franska tidningen, som berättar detta, Cobh kuriöst att se, om hon infinner sig vid domstolen, försedd med sin mans tillåtelse. I tee TREE