Aftonbladet – 7 december 1837, sida 3

8 UCLCSRTEU-CBY BM a hem i morgon. Du har icke sett henne; och du vet måhända iske, att din far och jag kommit öfverens om, att det skulle bifva giftermål er emellan i fall ni tyckte om hvarandra. Då får du mina 500 tusanland att lägga till dina egna, när jag dör. Du kan göra sem du vill — du kan sköta din farm och gifta digl! med Lovisa, eller ock kan du arrendera bort I din farm och låta Lerisa vsra. — AA mm Shuffetoa Pope såg på sin farm och såg på Lovisa. Farmen var mer indrägtig än Arkadisk till utseendet; och Lovisa, fastän rätt vacker, hade icke utseende af en Sappho. Shuffleten Pope arrenderade bort sin farm -— och lät Lovisa vara. Han var 1i1eke förståndig, mem han var ett snille. Hr Shuflleton var förtretad öfrer sin brorsoms beslut, men sade ingenting. Lovisa var också förtretad öfver sin kusins beslut, men s3ade ingenting. Shuffleton Pope kände, att en liten by icke var rätta platsen för ett snille såsom han — men äfven han sade ingenting. En vacker dag packade han in sina saker, och med nära ett halft års arrende i fickam tog han plats utanpå en pestvagn och styrde kosan till Lendon. Han kuade hafva sogt farvål åt sim farbrer och Lovisa — men han gjorde det icke. Att vara oborstad är ett af de stora privilegier, som tillhöra ett snille. Shuffleton Pope kände icke en enda menriska i London, och Londen är en ster stad. Icke! desto mindre tredde Shuffleton Pope, att alla mennisker måste hafva hört talas om homom — I Shuffleton Pope, snillet fråm Södra Cobley! — men han kom snart under fund med, att de aldrig bade hört ett ord om honom — ja, att de icke ens visste, att mågot Södra Coblsy I fanns — vid hvilken upptäckt Shuffeton Pope I fattade ett suveränt, outplåaligt förakt för ILondem i allmänhet, och för folket i det heotelet, der han logerade, i synnerhet. Oaktadt Hr Shuffleten Popes tanka om motsatsen, finnes det en hop snillen i London, gan-: Iska klipska, hvilka hittade vägen till henom, loch förstodo att maka större delen af hans penningar ur hans ficka i deras. De öfvergåfvo TIhonom dock icke, såsom det vanligen brukar ske i denna hjertlösa verld, så snart de komI mit i besittning af hans penaingar; ty de komI mo under fund med att han hade landtegemdom. Tvertom berömde de hans vers, voro intagne af beundran för hans prosa, åto hans i middagar — drucko hans viner, och förklarade I till på köpet, att Shuffleton Pope var ett snille, och att det var säkert. Shuffletom Pope hade icke en skilling i fickan, då bjelpsamma och beskedliga menniskor erbjödo sig alt förstracka Lonom hvad summa som I helst, till belopp! af 2000 P. St. Shuffleton antog deras ambud, och de skildes åt de bästa vänner i verlden, sedan Shuffleton skrifvit under ett papper, hvars innehåll var alltför trött? I samt för ett snille att läsa. Under allt detta fortforo Hr Shuffleton Popes talanger att vara okända, man vet ej så noga i huru det kom sig, för hvar och en utom för : folket på hotelet, der man visste att vederbörIligen skatta homom; men vår hjelte var ett uppI I åtsträfvande snille, som icke kunde stängas inI om tegelstensväggar; och så styrde han en dag kosan till en stor förlåggare. Jag kommer, min herre! sade Shuffeton Pope, för att erbjuda eder understöd af mina talanger. Som anbudet var välment, så blef det också Al med godhet emottaget. il I hvad väg, min herre! om jag får fråga — 31jag har ea tidskrift — el Rätt så — sade Hr Shufileton Pope — b jag är icke så nogräknad,, I Men det är jag, svarade förläggaren. 1) Jag tror, att jag kan uppfylla edra önskninRigar. Vill ni hafva en politisk artikel, eller et Di raoraliskt forsök, eller en filosofisk afhandling alen hjertskakande berättelse eller en lustig hi storia; jag skrifver hvilket som helsty det a Bj mig Sctsamma.n al Det är mycket möjligt, min herre! — sva n(rade förläggaren — jag skall strax vidare tal rtlmed er om saken.v Forläggarea lät Hr Shufeton Pope väata e tl god timma; och sedan nu alla andra besökand i vore expedierade, frågade han honom hvad ha I trodde sig kunna åstadkomma? f,Hvad ni bebagar, min herre! det beror F etlar att välia ) svarade vår hjelte.