Likaså är det nogsamt lätt att förklara, att ett ministerielt papper framför allt skall finna obeqvämt att medgifva, det någon klass af militären kan befinna sig i annat än goda vilkor, då det är denna kiass, för hvars skull de flesta anslagen vid riksdagarna fordrats af Ständerna. Granskaren anför i detta afseende för sin sats, att den unge militären genast får tillträda en lön at 200 Radar. Dessutom fimner Granskaren ett annat swveränt medel att afhjelpa hvad härutinvan ännu kan vara för litet, nemligen att Stämderna skulle anslå ännu mera åt militärens underhåll. Detta är likval att helt och hållet kringgå hvad som ugjo:de hufvudsakeun i vår framställning, som just var, att de lägre militargradernas vi!kor äro sämre nu än efter Carl XI:s indelning, under det att de skattdragande likväl betala långt mera till tredje hulfvuduteln. Det är denna omständighet, som i synnerhet hade förtjent att upptagas till besvarande, om man velat betaga allmänheten de :ivifI velsmål, som en och annan troligen hyser om de i sednare tider gjerde regleringarnas förj träfflighet; ty konsten uti dem allmänna hushållningen är icke att åstadkomma litet med stera medel, utan tvärtom. Det hade dessutom, i afseende på militärens vilkor, förtjent ati undersökas, i hvad mån den i sednare tider införda lyxen med uniformsförändringar, officerarnes förbindelse att underhålla en dyrbar musikkorps m. m. bidraga att göra de 200 riksdalerna ännu otillräckligare att lefva af. Om fö afrigt Granskaren och de, för hvilka han skrif. ver, täcktes taga kännedem af en år 1833 utkommen förträfflig bok, kallad Reflexioner öfver Svenska armtens organisation, så skol: de finna, att medel der äro uppgifna att mec de nuvarande anslagen inrätta regleringen för delaktigare för de yngre klasserna, än hvad för. håilandet befinnes för närvarande. Vi hafva lik väl icke sett, att författaren till denna bok, obestridligen en af de bästa, som blifvit på sednare tider skrifne öfver detta ämne, och hvilken Förf., enligt hvad vi hört sågas, skall vara major vid ett regamente i södra Sverige, blifvi konsulterad eller framdragen till någen utxärkelsa på de sedermera förflutna åren. Ett annat förhållande, som satt Granskarer de mesta myrorna i hufvudet, är att vi råka vidröra den väl bekanta sanningen, att inte land, jemförelsevis till sim befolkning, har er så stor skara af embetsoch tjenstemän son Sverge. Att ett sådant förhållande existe:a! under hela den mnärvaramde, regimen och ännu fortfar samt ökat sig, gfver naturligtvis icke särdeles hogt begrepp om organisationsförmågar hos våra statsmän, och det vere derföre utan tvifvel behagligt, om folket kunde få den foöreställningen, att det legat en öfverdrift i vårt påstående. Det gör heder åt Granskarens upprigtighet, att han erkänner sig ej veta, hurudant förhållandet i detta afseende är i Fngland, Frankrike, Preussen m. 2. lander; deremot känner han så mycket bättre förhållandet i brödrariket. Norge, säger han, har nära tre gånger mindre befolkning än Sverige; följaktligen borde, efter A tonbadets slutledning, antalet af embetsmin der vara t:e gånger mindre än här. Men nu tar Granskaren och framvisar, att då Sveriges Statsråd, Allmänna Beredningen, Justitic-Revisionen och Statsexpeditionerna tillsammans icke utgöra mera än 130 personer, så har Norge i sin Regering, Statssekretariatet, Höjeste Ret och Regeringsdepartementerna 15 persone! och således långt utofver en tredjedel. Det är verkligen, som läsaren ser, en fiffig id nog af Granskaren, öfver hvilken han e lärer varit litet glad inom sig, att inskränks jemferelsen till de kögsta embetsmännen och re geringsdepartementerna 1 båda rikena, emed2i det högsta statsbestyret erfordrar nära nog lik stor personal i hvarje stat. Men deremot va Norges exempel dat elyckligast2 han kunde vil Ja, och utgör just det starkaste bevisst för vå sats, om man tager antalet i det hela. Vic jJemförelse mellan Svenska och Norska kaleuderi finnes det nämligen, äfven om man utesluter al Ila Riddare, ledamöter af särskilda Direktione !for välgörenhetsirrättningar, förteckningen pi )stiftsfröknarna och mera dylikt här i Sverige att de Svenska funktionärernas antal ändeck upp: tager 334 sidor i kalendern, och antalet af deNorska deremot enczast 34. Således har Norge, enlig I detta bevis, hvars giltighet svårligen lär kuon: Ijäfvas, icke fullt en sjettedel så stor embets: mannahierarki som Sverige, eller, i förhållan de till folkmängden, icke fullt hälften.