någon ny närinszsförfattning icke lärer så hastigt kunna utfärdas, att den kan lända supplikanterna till någon särdeles fromma. Ett så hårdt missöde har emedlertid träffat några af samhällets närande mediemmar, att ingen kan undra öfver att de söka skydd der de tro sig fiuua det och iugenm annat önska, än att den välgörenhet, som plägseden tillägger kooungar, måtte komma forutnämnde lidande medborgare ti:l godo. Grun!en för beslsgets anställande lärer vara upprätthållandet al 2 Si Stockholms Handelsreglemen!e af 1749, som förbjuder att jemie HökeriKrydak:ämen e!ler anuan dylik mivut handel, befatta sig med alnegods och dess fer säljande, eller hafva det i sinn bodar liggande. sc. 2 Utan att ingå i någon undersökning om giltigheten af denna paragrafs tillämpning på 1frågavarande fa!l, wilja vi blott anmärka, hvad ingen med näringsförfattningarne hemmastadd ju rist lärer moisåga, eller att en nageifaren till ämpniug af dessa fö fattoingar skulle finna ganska få verkstäder, bodar eiler magasiner, de ieke ett beslag kunde verkställas. Dessa foörfattningar bibehållas likväl, och försvaras mec nåmheten om de arbetande klassernas rättigheter,, ehuru deras tillämpning träffar just dess: klasser, och företrädesvis de minst förmögne. Såsom ett bevis på sannolikheten af den förmodasge följd, besiagarnes ifver att låta det a kuader inlemmade kläde föja det andra åt, kunde hafva, har man i dag inberättat att det a grosshaudlarz Menck inlemnade kläde just bestod af fis till tvänne ofver:åckar, hvilka alltsi hyila i polisens säckar.