r) Omämsa vehikle i vårt land, att det i båd: I afseenden förtjenar alt kännas. 8) Pedaktöen af Kjobenhavnsposten, Giölsad. st) hade i denna tidning infört et dokument, ell. I-IAfskrifs af Jullinospektioucvs skrifvelse til Ir Kongl. Generaltullkammaren den 27 April 1837, Med anledning häraf 1t0go0 vederbörande med redaktören foljaude af honom sjelt beskrifna procedyr. , Den 11 dennes kl. 9 blef jag 2f en för mig okänd budbärare aumodad alt komma upp tiil polisasisstenten Götzsche; men sedan budet på tilltrågan yttrat den förmodan, att ärendet ej langing se något posismål, underrättade jag detsamJma om den tid, på hvilken jag motioge besök af I Hr Goötzsche, så väl sem at en hvar annan. KL. half 11 mfuanvo sig tvermne polisbetjenter och kallade mig till polskammaren kl. halt 12. Ehuru j:g ej ansåg mig plgug att hörsamma efter en så kort kallelsetid, lofvade jag dock att efterkomma tillsägelsen och :mafann mig derfsre på bestämd tid. Polisassistenten Götzsche förej viste mig då en af f:r geheimerådet Stemann, konferentsrådet Örsted och statsrådet Bentser underteknad skrifvelse tll polisdirektören, och hvilka, så vidt jag kan minnas, anbefallde en undersökning om hvarifrån jag bekommit det i bladet intagna dokumentet, oeh med hvad rätt mg upptag:t detsamma; öfver hvilket allt man Jaskade mu förklaring. Sedan jag svarat, attja licke ansåge mg hvarken fö pligtad eller berättigad att afgifva en sådan förklaring, uppsattes en rapport med detia svar till polisdirektoren Elter någon tid blef jag kallad inför ett polisprotokoll, tom fördes af Hr politirätts-assessorn Prewsen med skrifvare, då förut anförda frågan ånyo till mig framstälides. Jag svarade som förut. att då min handling att upptaga det omnämnde dokumentet, så vidt den vore lagstridig, måste anses som en förseelse mot tryckfrihetslagen, och alltså blott af Hofech Stadsrätten kunde behandlas, så nödgades j.g göra invändning mot domstolens behörighet och ansåge mig hvarken förpligtad eller berättrgad att meddela den äskade upplysningen, så mycket mindre, som jag ieke erkände, att det ifrågavarande faktum innehöll någon anledning till ett åtal, hvilket, skulle kunna befria mig från den tystlåtenhet min pligt som redaktor ålade mig. Herr DrewWwsån antydde mig då isför protokollet, att man efier öfrerläggningen med polisoirektören beslutat, att på min fortsatte vägran auställa husvisitation hos mig och i tryckeriet, mot hv-lket beslut jag för min del i samma pi etokell nedlade min allvarliga protest, med tillkänmagifvamnde derjemte, att det eftersökta manuskriptet troligen vore förstördt, emedan jag brukade uppbrenna manuskripterna, sedam de blifvit begagnade. Då rätten ej dess mindre vidhöll sitt beslut, begärde jag del af protokollet, och då detta vägrats, blef på min anhållan, så väl min begäran, som rättens vägran i protokollet iniagme. Jag följdes derpå af polisassistenten Gotzsche ech tvänne polisbetjenter till mitt hemvist, eder mina papper blefve genomsedda och det slutligen igeufunna manuskriptet af Götzsche borttaget. Allt uppseende undveks, och jag vitsordar, att polistjenstemännen iakttogo illberlig grannlagenhet i st. uppförande. Ko:t derefter anmodades jag att möta inför protokoljet på eftermiddag:r, då rapporten cfver husvisitalionen af mig bekraftades och jag egemhängt intygade, att några under manuskriptet tilagde rad:r voro af m.n hand, samt att jag anåge mig berättigad att upplysa, huruvida samma nanuskript var det mig meddelade ellar blott mn af mig föranstaltad afskrift. På assessor Urewsens återtagna uppfordran att uppgifra, vem som meddelat mig dokumentet, åberopade jag mina förra svar, och på förfrågan, wuruvida den i Kjöbembhavns posten N:o 304 nryckta korrespondensartikel, i hvilken det länvisas till ett meddelande rörande en tullinpektor, angick närvarande sak, svarade jag likaedes, att jag icke kunde inlåta nug i nigot neddelande rörande denna sak., Bemälde redaktör har öfver detta polisens tillag anfört klagomål hos Danska kansliet och ofvat publikum, att manuskripterne till hans blad ädanefter skulle vara bramda förrän bladet utifves. NORGE Den 13 November afkunnade Bergens Polis