Aftonbladet – 2 december 1837, sida 2

Med afseende på den i N:o 276 af detta blad beskrifna författning, som förbinder producenten att anskaffa produktionsbevis för vissa varor, dem han kunde önska att försinda sjöledes, från landthamn, der tullbevakning ej finmes, återstår en anmärkning, som då blifvit förbigången, och den vi anföra för att erinra dels om det missbruk, hvartill denna författning verkligen kan leda, dels em de svårigheter, som i allmänhet följa probhibitiva författningar i spåren, och som aldrig vid stittandet af dylika författningar lemna något val mellan den yttersta stränghet och afsezndet på folkets beqvämligbet eller sedlighet. Denna anmärkning har afseende på det missbruk, man möjligen kan göra af de utfärdade produktionsbevisen, och hvarigenom dessa kunna begagnas för impert af utländsk vara. Om nämligen dessa bevis jemte varor mottagas af någon bland dessa uppköpare, som vanligtvis äro afnämare af sådana artiklar, som i författninzen specificeras, kan han, enär någen kontroll å varans identitet ej är föreskrifven, transportera varan, utan att den passerar saltsjön, och sedan begagna bevisen för att med dem förpassa en utrikes vara till svensk tullplats. Vid första påseende torde man finna denna spekulation alltför långväga; men erfarenheten har visat, att, om man så får uttrycka det, den olofliga trafiken krupit genom trångare hål än det, som nu blifvit öppet lemnadt. Seglationsordningens stadgande, ,att inhemska varor aflastade från ort utan tullbevakning, till annan sådan, eller till tullplats, må jemte fartyget vara från förpassning befriade,, torde för få vara ebekant. Man kan välinvända, att den extra uppsigten i landthamnarne, samt den seglande kustbevakningen böra förekomma möjligheten af smugglarnes beröring med utländsk kust eller utländskt fartyg; men man måste besinna, att denna extra uppsigt och denna seglande kustbevakning existerat före författningem så väl som nu efteråt, så att denna invändning alldeles förfaller. — Vill man derföre göra nytta och icke skada med den nya författningen, så gifres väl ingen annan utvag, än att antingen föreskrifva förpassning från alla landthamnar, eller ock stadga, att den med bevis försedda inhemska varan må förses med sådant emballage, sådane märken eller stämplar, som göra dess förbytning alldeles omöjlig, så vida man ej heldre ville helt och hållet förbjuda de nämnde varornas transport sjöledes, hvilket kanske vore det radikalaste.