Aftonbladet – 1 december 1837, sida 3

Spike poem, Ce 2 ELER VIL ce SPECIELL! AV alv barns bästa arbeten. — Don Ventura de la Vega utmärker sig genom sina versers formella skönhet och harmoni. La Ajetacion är hans bästa poem. Han har äfven skrifvit åtskilhga teaterstycken, hvilka gilvits med bifall. — Dor J. Bermudez de Castro; hans poem om de dödas dag är ett godt arbete. Han har talang och vältalighet. — Don Luis de Usez y Rio, har, bland annat, i periodiska skriften el Ärtista, ett för den moderna spanska litteraturen ganska interessant blad, låtit införa en hymn till vinet. Denne poet utmärker sig genem bildning och alivarligt studium. Han hatar numera de fransyska böckerna, hvilka han i sin ungdom slafviskt kopierade och öfversatte. Han är likvälj ämnu icke gammal, flitig, och en man af rena republikanska grundsatser. — Don Manuel Breton de los Herreros, lyrisk och dramatisk författare (poeta lirico y comice), är en af närvarande tids fruktbaraste och mest omtyckte skriftställare. Han har skrifvit ett band lyriska poemer och åtskilliga omtyckta komedier. — Don Scerafin E. Calderon har äfven utgifvit en volym lyriska skaldestycken, likaså Don J. B. 4lonzo. — Don Ramon de Mesonero Romanos är en god skildrare af spanska seder och bruk. Han har låtit trycka två band af detta slag, under titel: el Curioso parlante. — Don Nicomedes Pastor Diaz kan äfven räknas bland mnärvarande tids bäste poeter. — Martinez de la Rosa, fader för det Kongl. statutet, kan med trygghet ställa sig vid sidan af alla sine yngre medtäflare. Hans verser äro ofta af utomordentligt välljud och elegans, och hans kemedier de mest omtyckta bland folket, oaktadt de stridiga, till en stor del ogillande emdömen man fällt öfver hans politiska åsigter — For nä. varande lefver han åtminstone i skenbar oserksamhet. Det finnes ännu flere andre, mer eller mindre kände po.ter, mer eller mtndre fattade af den hvirfvel, dem politiska och moraliska förvirring, hvari allting i Spamien befinner sig. Som vi redan sagt, äre de allesammans mindre poetas än versificadores, och äfven de, som förtjena det förra namnet, äro likväl blott härmare och stå på ett omätligt afstånd från verkliga skalder. Spanien har på lång tid icke haft någon författare af en Goethes, Schillers, Byrons, Scotts, Calderons och Cervantess moraliska inflytande. Nationen väntar ännu sin lefvande sångare, lika som sin ordnande statsman. Rutinen herskar i detta land, nästan i allt. Themata om kärlek, skönhet, galanteri och kyrka äro här mer än annorstädes uttömda; nya, djupare, politiska och religiösa behof, hvarom spanska nationens kärna redan börjat få an dunkel aning, måste lifligt och oemotståndligt känna sig hes skalden, måste hos honom bh en klar och tydlig åskådning för att förmå honom lemna rutinens stråkväg. Sanneikt är imedlertid, att när den politiska regenerationens stumd slagit för Spanien, är äfven den itteräras icke långt borta. Då vi här talt om Spaniens litteratur, torde öljande dagens nyhet icke vara på orätt ställe: Fransyska statsrådet, Hr Mignet, för narvarande chef för det till utrikes ärendernas departement rörande stora arkivet, som sysselsätter sig med samlandet af materialer till en historia om reermationven, vände sig för icke längesedan ill Madridska hefvet, med begäran om tlåtelse att begagna vissa urkunder, som skule finnas i det ryktbara arkivet i Simansas, och hvaribland serskildt Filip Il:s origihal-korrespondens med hertigen af Alba intog stt utmärkt rum. Hr Mignet erhöll snart från Madrid ett höfligt bref, hvari man sade honom, utt man väl gerna ville göra allt för att tjena wenom, men beklagade, att man deuna gång eke kunde uppfylla hans önskan, emedan Sinancas-arkivet för närvarande funnes i — Paris, j Jenna uppgift är imedlertid blott till hälften ann och visar, antingen någon ogenhet hos panska kabinettet att låta en främling ösa ur less källor, eller ock att det sjelft icke vet, i vad det äger eller icke äger af sådana immaeriella skatter. Förhållandet är nemligen, att inder franska invasionen i Spanien blef en del f nämnde arkif förd till Paris, der det låg oegagnadt i ett kabinett i arkivet, men att det, fter freden 1818, till följe af gjorda reklamaiener, återsändes till Spanien. Alltsammans om likväl icke heller då tillbaka, utam en nvängd papper, som spanska kabinettet saknade ch begärde återfå, lär ännu vara qvar i Paris, L or . oo 1IkI:pL HU UA Mianetahoelant Faro ic vm om at