Aftonbladet – 30 november 1837, sida 3

I Bokhandeln har utkommit: Allmän och Enskild FATHOLOGI och THERAPI efter J. LIL. Schontiein; Första och Andra Delen, hvardera tör Subskribenter 3 Rdr, anora köpare 4 Rdr. Planen af arbetet angitves i företalet såiunda: På sednare tider hafva flera ganska fortjensifulla handböcker i medieizen utkommit, utarbetade med den största omsorg, — men till största delen utgörande compilstioner och afskrifningar efter äldre iörtattare, och hvilka vanligen betraktas såsom skolböceker, bertläggas efter enff.råkig genomläsning, utan att hes den läsande qvarlemna annat minne, är ett eredigt intryek af hepade sjukdomsbeskrifringar, ofta utan samnirg i verkligheten, och at föreskrifter ech recepter limplige tor don tid oeh den sjukdomseonstitution, under hvilken de utgåfvos, men med tidezx och pröiningen oita förlorande stö:sta delen af sitt värde. Sehönleins arbete är icke anmat än ett munrdtligt föredrag, hvars uppteckmande och utgifvande försiggått utan författarens åtgärd, Stilen är dertöre vanvärdad, ojemn, ofta incoriect, men arbetet har den förtjenst, som goda föreläsningar alltid äga, att lyfta läsaren till samma grad af vetenskaplig bildning, hvarpå läraren sjelt står, att väeka och underhålla ettlitligt intresse hos lärjungen, och att åt lyck ligare kegåfvade natuirer gifva en eggelse cc! ea fart, som för vetenskapen i framtiden kan bär: de lyekligaste frukter, Läraren äger i allmänhet i sitt ämne en större frihet än handboksförfattaren, men hans åsigter böra hafva en vidsträckthet och en allmänlighet, som bevisar hans förmåga, att i fenomenernas inre kasta en blick, uppfattande deras orsaker, sammanhang och väsende så klart, som menniskosnillets svaghet tillåter och hjelpvetenskaperne och den praktiska erfarenheten gifva vid handen. Denna förmåga — jag tvekar icke att säga det — denna förmåga har Schönlein. Visserligen är man icke alltid till. fredsställd af hans åsigter, visserligen äro de någo gång icke praktiskt användbara, men man sksll icke upphöra att läsa honom med lifligt intresse, och äfven den på egen erfarenhet rika läkaren skall alltid med nöje återlinna många egna dunkla ideer klar framställda, mången egen erfarenhet besarnad De Tyska upplagorne äro antingen af okunnighe eller vårdslöshet hos utgifvaren ganska illa redigerade och fulla med var.ställande tryckoch skriffel. Jessa har öiversättaren, så vidt det stått i hans förmåga, rättat. Man har likväl föreslagit honom en total omarbetning at hela boken, men enligt hans öfvertygelse skulle derigenom den originalitet, som utmärker densamma, och med denna dess hufvudsakliga värde gatt förlorad. En annan brist, som i en handbok, isynnerhet i en Tysk, skulle vara oförlåtlig, men hvilken må ursäktas i en utgifven lärokurs, la bristen på litteratur. Denna har ötversättaren i-ke kunnat afhjelpa, i anseende till sin aflägsenhet rån större boksamlingar. Några luckor har han deremot bemödat sig att fylla t. ex, om den Asiatiska Choleran, hvilken författaren aldrig trodde skulle uppnå Europa, och hvilken han derföre blott i förbigående vidrört, hvilken prognostik vi, ty värr, icke funnit besannad, samt Rheumatismus cysticus, hvilken troligen genom redaktörens vårdslöshet blifvit utelemnad.