Aftonbladet – 30 november 1837, sida 1

Med anledning af ett par notiser i Det Tret tonde Aftonbladet, angående förhandlingarnt hos Civilstatens pensiouvs-inråttoings Hrr full j mäktige , mottogo vi häromdagen en uppsats unäerteeknad en af civilstatens f. d. fullmäk;tige., deri åtskilliga anmärkningar framställde emot berörde uppgifter. Anmärkaren hade det mesta missförstått de klandrade notiserna, hvarföre vi icke ville besvära våra läsare med de insända anmärkningarne, utan höofligt anmoIdade författaren att negare genomläsa notiserna. I Något annat svar tyckes han också icke hafva önskat; ty gemast blef en likalydande artikel I med den till oss insämda synlig i Svenska Minerva, som derefter innehållit ännn en i samma ämne af samma man. Hvad andas barn vår anmärkare är, kan således lätt begripas, och han hade troliger helst sett, att de frågor, hvarem våra notiser handlade, helt och hållet undgått vår uppmärksamhet, alldenstund de måhända icke voro behaghga, och en af dem måste oroa ordföranden i pensions-inrättningens direktien, en af Mwmervas och utan tvifvel anmärkarens gemensamme beskyddare. Då imedlertid ämnet nu blifvit på detta sätt upptaget, anse vi oss böra i korthet närmare visa, huru det verkligen förhåller sig med saken. Uti N:o 3 af 13:de Aftonbladet förekom en uppgift, att fullmäktige skulle hos Kongl. Maj:t göra framställning, att frågan angående lönebesparisgen måtte hänskjutas till Rikets Ständers egen pröfning. Detta erkänner anmärkaren vara riktigt, mer han förebrår oss hafva tillika osannfärdigt sagt, att fullmäktige skulle derjemte göra någon erinran hos Kongl. Maj:t, angående den anbefallda återbäringen från pensionsinrättningen af redan uppburen lönebesparing. Det. ta sednare har dock aldrig bifvit ef oss yttradt, utan vi nämnde blott, att en sådan återbäring ägt rum, hvarom enhvar kan öftvertyga sig genom ett ögonkast på netisen. Skulle anmärkarens meming tilläfventyrs vara den, att ingen återbäring blifvit anbefalld, så hänvisa vi honom till pensions-inrättningens handlingar, dem han kanhända under sammankemsten icke: så uppmärksamt hade studerat. — Vidare påstår anmärkaren, det vi i N:o 5 af 13:de Af! tonbladet uppgifvit såsom fullmäktiges beslut, att pensions-inrättningen hädanefter skulle sjelf: bestämma om alla de afskedstagandes pensionsrättighet. Den värde anmärkaren misstager sig: alldeles. Vi yttrade blott att fråga derom blifvit väckt, och efier en derpå lemnad upplysning, att de Kongl. afskedsresolutiomerna nu: innehålla bestämmandet om afskedet beviljas med pension, heter det: man har ansett detta: bestämmande böra tilllkomma pensiens-inrättningen, (nu följer skälet hvarför). Detta man refererar sig ju tydligen till den, som bragt frågan å bane, emedan ordet fullmäktige i annat! fall naturligtvis blifvit användt. I frågan om Filegnska dispositionen eller Barthelemyfondens obligationer, hvarom också nämn