fp Ternström har fått de notiser, han hehaga dkungöra. Bland en samling af elika tänkande och til -lett mål arbetande personer, måste icke blot blråda olika grader af uttryckets skärpa, utan afelven förkärlek hos den ene för ett ämne, hos -Iden andre för ett annat. Sålunda hade Nils ålMånsson, från första stunden af sin riksdagselmannabana, vändt sin håg med största ifver åt I näriogsfriheten. För denna lefde han och vertlkade. Ehuru ståndets stora förtroende ofta alville använda honom i vigtigare ämnen, lät han eldock alltid invälja sig i Ekonomi utskottet, för flatt der få kämpa för sitt älskade mål; och i I detta utskott, hkasom i ståndet, då näringsfrå-I gan förevar, fiogo ofta både de små och de -Imäktige, känna udden af hans harm. Att denfloa harm ofta gifvit sig luft äfven i annat, har -Isjelfve Hr W-. visat; eller huru vill han annars fl kalla, hvad han anförer om Nils Månssons tal a loch åtgärder vid 1818 års riksdag (pag. 92)? Icke förändras förhållandet eller minskas harll men genom framställande af ett par principer, -Isom kunna likaväl stå tillsamman med harm, -Isom vittna om dess frånvaro. Att mecke sträcka sina fordringar för långt,, för att icke förlora ändamålet, är på sin höjd en klokhetsregel, den erfarenheten ofta bevisat vara falsk, rjmen som Hr W. gerna må anse vara sann, Jutan att den ändock bevisar något af hvad han dermed vill bevisa. Alldeles enahanda är förhållandet med den andra satsen, att stärderna Tborde förfäkta principerna, men ej detaljeraeIde förslager., Nils Månsson insåg sjelf sederI mera, hvart detta den s. k. menlösa tidens valspråk måste leda. Här må vara stället att uttala vårt omdöme i allmänhet om den politiska ställning, som anvisades Nils Månssen af hans lynne och karakterspragel. Han var för idylliskt vek, för att någorsin stå i spetsen för ett parti, eller ens för ex dagens opinion; men haus ovanliga förmåga, att ljust och redigt icke blott uppfatta, utan äfven uttrycka en saks sammanhang, gjorde honom ull evärderlig, såsom sina vänners talare. Oppositionen — om hvilken något mera till slut — satte alltid högt värde på honem, såsom sin både mest öfvertygande och öfvertalande tunga. Han saknades aldrig uti de frisinnades öfverläggningar, och skilde sig aldrig från deras åsigt i någon fråga af vigt. Men hans själsriktning förde homom icke till att kunna eller ens vilja stå i spetsen för sina vänners politik. — Endsst i ett par enstaka frågor (hufvudsakligen den em näringsfriheten) tog han ledningen, och verkade såsom på visst sätt chef, ehuru då aldrig genom kombimatien och plan (hvaraf hans poetiska själ var inkapabel,)! utan endast genom de medel, dem hans öfverlägsna talareformåga för ögenblicket framställde. Hans imaginatien eeh känsla gåfvo honom någon gång till pris åt öfverraskningen, t. ex. dål han underskref Biskop Tegners namnkunniga anförande, såsom Utskotts betänkande, hvartill det visserligen var det minst tjenliga, man kunde tänka sig. Hr W. har fullkomligt erätt, om han tror, att frågan om de enödiga helgdagarnes sekulariserande var en fråga mellan aministere och opposition. Deruti röstades fullkomligt utan afseende på politisk färg; men det passar Hr W. så oförlikneligen, att kunna väcka äfven det andäktiga hatet met oppoesitionen; och många finnas utom henom, som, ehuru sjelfve ingenting mindre än andäktige, dock gerna se denna sammanblandning af kyrka och stat, Den uppsätter åtminstone en ny kraft bredvid dem, som icke älska, att det allt för noga tittas in i staten, oeh sem inse, att detta dock icke i längden kan undvikas. Hr Wieselgren älskar att tala i gåtor. Några kan man lösa, mågra deremot icke, troligen icke Hr W. sjelf. Något delphiskt kraftigt lärer han imedlertid mena, fast det stumdom faller sig något platt och enfaldigt. Såsom exempel vilja vi anföra följande kraftsoppa om 1318 och 1823 årens opposition, — förklare det hvem som vill: — aDe olympiske magterne hade imedlertid nedstigit i Philemons tjält, och det — till föga gagn för ,folket Nils Månsson skref redan den 20 April 1818 till sin ömma maka: nJag när så ledsen af Riksdsgen nu, att jag ej kan