Aftonbladet – 28 november 1837, sida 3

I Bokhandeln har utkommit: Allmän och Enskild PATHOLOGI och THERAPI efter J. L. Schönlein; Första och Andra Delen, hvardera för Subskribenter 3 Rdr, andra köpare 4 Rdr. Planen af arbetet angifves i företalet sålunda: Få sednare tider hafva flera ganska förtjenstfulla handböcker i medicinen utkommit, utsrbetade med den största omsorg, — men till största delen utgörande compilztioner och afskrifningar efter äldre författare, och hvilka varligen betraktas såsom skolböeker, bortläggas efter en tråkig genomläsning, utan att hes den läsande qvarlemna annat minne, är ett eredigt intryek af hopade sjukdomsbeskrifningar, ofta utan samning i verkligheten, och at föreskrifter och recepter lämplige för den tid och den sjukdomseonstitution, under hvilken de utgåfvos, men med tiden och prölningen olta förlorande största delen af silt värde. Schönleins arbete är icke annat än ett mundtligt föredrag, hvars upptecknande och utgifvande försiggått utan författarens åtgärd, Stilen är derföre vanvårdad, ojemn, ofta incoriect, mon arbetet har den förtjenst, som goda föreläsningar alltid äga, att lyfta lässren till samma grad af vetenskaplig bildnings, hvarpå läraren sjelt står, att väcka och undera hålla ettlitligt intresse hos lärjungen, och att åtlyekligare begåfvade naturer gifva en eggelse och 81 fart, som för vetenskapen i framtiden kan bära de lyekligaste frukter, Läraren äger i allmänhet i sitt ämne en större frihet än handboksförfattaren, men hans åsigter böra hafva en vidsträckthet och en allmänlighet, som bevisar hans förmåga, att i fenomenernas inre kasta en blick, uppfattande deras orsaker, sammanhang och väsende så klart, som menniskosvillets svaghet tillåter och hjelpvetenskaperne och den praktiska erfarenheten gifva vid handen. Denna förmåga — jag tvekar icke att säga det — denna förmåga har Schönlein. Visserligen är man icke alltid tillfredsställd af hans åsigter, visserligen äro de någon gång icke praktiskt användbara, men mean skall icke upphöra att läsa honom med lifligt intresse, och äfven den på egen erfarenhet rika läkaren skall alltid med nöje återfinna många egna dunkla ideer klar framställda, mången egen erfarenhet besamn:d. De Tyska upplagorne äro antngen af okunnighet eller vårdslöshet hos utgifvaren ganska illa redigerade,och fulla med varställande tryckoch skriffel. Dessa har öfversättaren, så vidt det stått i hans förmåga, rättat. Man har likväl föreslagit henom en total omarbetning at hela boken, men enligt hans öfe vertygelse skulle derigenom den originelitet, som utmärker densamma, och med denna dess hutvudsakliga värde gått förlorad. En annan brist, som i em handbok, isynnerhet i en Tysk, skulle vara oförlåtig, men hvilken må ursäktas i en utgifven lärokurs, la bristen på litteratur. Denna har ötfversättaren i-ke kunnst afhielpa, i anseende till sin 2flöägsenhet rån större boksamlingar. Några luckor har han deremot bemödat sig att fylla t. ex, om den Asiatiska Choleran, hvilken förfat:aren aldrig trodde skulle ippnå Europa, och hvilken han dertföre blott i förvigående vidrört, hvilken prognostik vi, ty värr, cke funnit besannad, samt Rheumatismus cysticus, vilken troligen genom redaktörens vårdslöshet blifit utelemnad.