Aftonbladet – 28 november 1837, sida 2

Ar väl rolig nog till att få. Uti Stockholms Dagblad för i dag förekomma tvänne utfall emot Afionbladet, hvilka vi anse oss icke böra lemna utan allt svar. Den beskedliga Dagbladsredaktionen har, såsom man vet, litet svårt att åstaskomma mnågot ur egen fatabur, och vågar, såsom chausserad i näfverskor, icke gerna några stora pas på publicitetens tilja, men upptager deremot emellanåt så mycket begärligare hvad andra behaga lägga den i munnen mot Aftonbladet, såsom man t. ex. ser i går af jemmervisan Aftionbladets monopelium,, hvilken benäget blifvit lemnad till läns ur den efter Dagligt Allehandas testimonium qvickav Freja. I detta anseende har Dagbladet i dag återfått en godbit i en insänd, artikel, hvars ändamål är att bjelpa Herr Fältsekret:raren Thavenius emot Aftonbladet. Vi vete ej. om artikeln är af Herr Fältsekreteraren sjelf eller någom annan, emedan den är anonym, men den har, utom det felet att, vara mycket ilsken, äfven det att vara litet dum, hvarföre vi skulle tro den icke vara kommen ifrån ett så ljust hufvud som Hr Thavenii. Saken sngår den skrift, som härom dagen var införd i vårt blad af Skräddareåldermannen Ullström, angående det beslag, som Hr Thavenius hade anställt hos Ullström på färdiggjorda kläder, och innehåller egentligen den upgiften, verificerad af Dagbladsredaktionen, att Hr havenius vid den utsatta besigtningen, som i Aftonbladet omuämndes skolat ske förlidne Tisdag, visat, att han hade de i beslag tagna kläderna i behåll, hvaremot ingenting finnes nämndt em Ullströms klagomål deröfver, att auktion hade blifvit utlyst på en del deraf. Detta är likväl uppblandadt med er sådan olåt af klagomål öfver Aftonbladets förföljeseanda, begär att smäda och kasta skugga på en samhällsmedlem, m. m., att vi finna oss befogade erinra, det Aftonbladet hvarken har lgjort eller hädanefter ämnar göra Hr Thavenii person till något föremål för mnågon sådan mppmärksamhet, som kan få namn af förföljelse; att om vi händelsevis kommit att vidröra en af hans embetsåtgärder, så är det derföre, att vi i allmänhet icke äro vänner af fiskaliska exationer på näringarna; att Aftenbladet, uti ifrågavarande sak häromdagen, icke nämnde ett ord mot Herr Thavenius, utan endast refererade målets fortgång, genom införande af en skrift, som tillhörde hamdlingarna, och att den upplysning Dagbladet omnämnt, längesedan skulle varit meddelad, om Hr Thavenius behagat lemna oss en underrättelse om utgången af besigtningen, medan vi väntat på, att efter löfte erhålla uppgiften derom från den andra parten, och om icke Herr Thavenius och hans insändare tydligen funnit det med sina sympathier vara öfverensstämmande att brillera på sitt sätt infor Dagbladets publik. Dagbladet uppgifver äfven, angående det qui p-o quo, som inträffade vid sedelförfalskaren Adlers arresterande, och kvarom man icke hörde någonting förr än det nämndes i Afionbladet, att Adlers bror, som varit föremål för misstaget, är Kantori Adolf Fredrik, icke i Clara; och att han ej blifvit sökt hemma, utan träffad af polisbetjeningen på vägen från Sabbathsberg till staden mellan klockan 1 och 2 om natten mellan Lördagen och Söndagen, då bredrem blifvit häktad på sitt eget svar, att han vore Kantorn vid Sabbathsberg. Äfven detta har, naturlgtvit emedan det angick polisen, gifvit anledning till ett litet löjligt utbrott af frenesi i Dagbladet, som likväl borde finna, att det hade bäst undvikit hela detta besvär, om det förut sjelf hade ärligt refereat äfven denna omständighet i målet, och icke ådagalagt sin partiskhet och servilism genom att dölja undan allmänheten den del deraf, öfver hvars upptagande i Aftonbladet man nu blifrit så uppbragt.