Aftonbladet – 28 november 1837, sida 2

fOrenlllat IMEC Uch NORa vardignet, som 66 ilragavarande höga personerna representera och utan tvivel bordt blifva: ett mera anmärhningsvärdt föremå för den offentliga uppmärksamheten, än hvad son nu inträffat, hvilket visserligen ur ingen synpunk tyckes deruppå hafva egt något slags anspråk. Stockholm den 26 November 1837. W. F. Dalman. Det kunde visserligen synas öfverflödigt, at tillägga något till denna förklaring. Hufvudsaken är i alla fall medgifven, nemligen att Her Dalman verkligen blifvit kysst, äfvensom att der andra ommämnde hedersbetygelsen vederfarit honem. Men då Dagligt Allehanda, i sin in gress, uti det sätt, hvarpå saken af oss blifvit vid rörd, ser en sinblandning af några tillfålli. pga förhållanden, som röra en af dess re daktörer personligen,, anse vi oss böra återföra Allehandas uppmärksamhet derpå, att e anledning till en sådan inblandning verkligen förefanns i Allehandas artikel om ,Styrelsepresser i Sverige. Ett af hufvudsyftemålen med berörde artikel syntes påtagligen vara att bibringa läsaren det begreppet, att styrelsen sjelf och des: närmaste nedsätta tidningspressens anseende, blanc annat genom den missaktning, som de visa fö dem, som tillhöra de oberoende tidningarna: redaktioner. Vi åter påstedo, att med denns missaktning icke är så farligt, som Allehands trodde, om man ock hör talas derom af er och annan, och det var såsom stöd för denns tanka vi citerade det ifrågavarande exemplet. Såvida nu Dagligt Allehanda utan tvifvel räkua sig till den oberoende pressen, ech såvida h ledningan af den politiska delen i nämnde tidning såsom opinioms-ergan allmänt anses ligg: hos Hr Dalman, så lärer det väl ock böra med. gifvas, att det sätt, på hvilket en sådan repre. sentant mottages och ,accueilleras) — för at nyttja Hr D:s eget uttryck — nödvändigt må ste, åtminstone till någon del, antagas såsom 1-evis på, huru vederbörande i sjelfva verket anse åtminstone den delen af den periodiska pressen, som Allehanda och dess redaktion föreställa. Det var således blott ett argumentum ad hominem emot Allehandas egen sats, som vi begagnade. Det hade visserligen varit långt märkvärdigare, om Hans Exc. Grefve Rosemblad hade vändt sig till Hr Dalman ensam, för at kyssa honom; men vi tro i alla fall, att om H. Exc. i sjelfva verket hade hyst en sådan känsla af missaktning, som Allehanda förmenar existera på samhällets höjder för persener, tillhörande den obroende pressen, så hade han antingen icke bjudit Hr Dalman, likasem Hr D. väl icke gått till H, Exc:s bord, om han å sin sida varit intagen af någon afvog känsla mot Hans Excellens i egenskap af statsman och ledamot af styrelsen; eller ock hade ju H. Exc., om han funnit det på minsta sätt motbjudande att kyssa Ar Dalman, som han såg vara tillstädes, ganska väl vid afskedet kunnat kyssa blott dem af gästerna, som voro H. Exc:s personligen närmare bekante, utan att vi kunna finna, det H. Exc. derigenom hade åsidosatt någon höflighetsformel.v Den ännu högre personen hade äfven, efter hvad vi kunne se, ingalunda kbehöft anse det noförenligt med sin höga värdighetv, att helt enkelt helsa på Hr Dalman, utan något sådant serskildt uttryck af nådig välvilja och förbindlighet, som det förut omnämnda. Allehanda täckes således ursäkta, att vi tro, det båda de nämnde personernes handlingssitt emot Hr Dalman var helt annat än det man begagnar till och med mot en likgiltigt sedd person, än mer emot den, för hvilken man ej hyser aktning. Detta har ju Hr D. också sielf antydt genom uttrycket: fastän tidningsredaktörs. Men om det var gquoique ech icke parceque, som Hr D. fick ,den äran, alldeles som Konung Ludvig Filip, så hindrar detta alldeles icke, alt ju de ifrågavarande artigheterna utgått från en verklig personlig aktning och tycke för Hr Dalman, yuoiqve tidningsredaktör, ty att antaga motsatsen innebär tydligen, att de ifrågavarande personerne alldeles icke skulle menat något hvarken med det ena eller det andra, utan lagt ett obehagligt tvång på sig sjelfva, som de, på sätt vi förut visat, ganska lätt hade kunnat undvika och som alldeles icke erfordrades, (Minre man icke känner exempel från t. ex. en middag wid sista riksdagen, då ,accueillem varit helt annorlunda emot en mindre germa sedd person?) Det är på sitt sätt i sanning besymnerligt, att det är vi, som skele behöfva tega Hr Damans person i försvar me! din farhåga eller alltför) IT oo oc AA 117 Or