Aftonbladet – 28 november 1837, sida 1

tiheter, eller om hvilken man hade mera skäö att hoppas, att den skall begagna dem samvets grannt, sjelfständigt och välgörande för staten bästa, än dessa väl uppfostrade handtverkare hvilka redan brottats med svårigheterna i sir egen belägenhet, och, oaktadt de mångfaldig: bristerna i vårt närvarande uppfostrings-system (om man ens kan kalla det ett system), sjelfva vidtagit åtgärder för sin undervisning.n Vid sammankomsten höllos tal af Hr Wilderspin, bekant såsem grundläggare af talrika småbarns-skolor, parlamentsledamoten Hr Wyse, Her Stanley, Heywood, Dr Gerard samt Hr Matthias från Filadelfia. Hr Wilderspins tal handlade hufvudsakligen om småbarns-skolor. Han vore ej — sade han — någon teorist i uppfostran; han vore en praktisk man; och som han haft 24,000 barn, yngre än sex år, under sin vård i småbarnps-skoler i England, Irland och Skottland, så vore han öfvertygad, att intet barn vore för ungt, för att få undervisning. Bain gjorde efter, hvad de sågo andra göra; de emottogo alla intryck; och hvad slags intryck vore det välsan-! nolikt, att de komme att emottaga, om de, stället att vistas i lämpliga skolor, ströko omkring gatorna i en stor stad, sådan som Manchester? Det blefve intryck af det allrasimsts slag; vi tillåte dem att intaga gift och bestraffade dem sedermera för det de tagit det.l Mången anser det för orimligt, att tala om att! uppfostra ett barn, som bloit är 18 månader; men talaren ginge ännu längre, och påstod att; mödrar kunde och berde börja sina barns upp-: festran till och med då de blott voro ett halft år. I samma stund deras anlag började visa sig, borde uppfostran begynna, derigenom att man utvecklade barnets förmögenheter och uppmuntrade dess observationsförmåga. Bland. den stora mängd barn, talaren haft att göra med, hade han funnit detta medel aldrig slå fel; men han måste tillägga, att rätta sättet att bandtera: och styra barn vore genom kärlek och icke genom fruktan. Hr Wilderspin utvecklade en ling stund detta thema, ech visade, att både natur och erfarenhet lärde, att kärlek vore det enda säkra sättet att förskaffa sig lydnad af de små lärjungarne. g Efter Hr Wilderspin uppsteg Hr Wyse, och ; försvarade i ett vackert tal äfven den lägste samhällsmedlems rättighet till uppfostrans väl-t gerningar. Han tillbakavisade med kraft och värma det påståendet, att statsinrättningarne skulle kunna komma i fara, derigenom att folket blefve uppfostradt och bildadt. r Det finnes — sade han — personer, som anse uppfostran för en kolossal ångmachin i h händerna på ett barn. Det gifves menniskor,!v som med farhåga betrakta hvärje utvidgning af k bildningens område, som förklara, att det är go att förmätet intränga i Försynen, om man fö-K retager sig att närmare granska och begrunda f dess vilja; som anse en luftballong för en inkräktniog på allmaktens område; som tro, att sj seometrien är en fiende ull religiozen; som an3, ;e astronomi för ogudaktighet och naturveien skaperna blott såsom en omhklädnad för otro! k och villfarelse. Men hvad slags menniskor är te let väl, som sätta sig mot uppfostran; månne et let är folket? Är det vil de, som genom anhi trängningar och flit förvärfvat hvad de äga — på om b:gärlgt mottaga och kärleksfullt förvara :st varje stråle af upplysning, som hinner tili: lem? Är det de män, från hvilka vi. hemtia da år kraft och styrka, och hvilka i utbyte der-:las begära hvad vi kunna gifva dem i under-: la i ngsvåg? Låtom oss se till, hvad uppiotes lran är för dem. Jo, det är detsamma somi:de tt gifva dem lof bruka sin sjal, röra sin arm, ! Me pänna musklerna, begagna tankan. Hvarföre tor kulle någon del af menniskofamiljen afhållas! rån att uppnå samma bildningsgrad,, hvarpå vi å? Hvarföre skall här finnas någon Braminskltro 8 som bjuder oss att snöra åt banden på bild-! ska ingens arm så att den förtvinar? Den fattigenar ar likadan kropp som vi, samma beståndsdelar! om sitt väsen som vi, och densamme Gud, som i var f oss kraft att bruka vår arm och att gi llög amåt i utveckling, nedlade hos honom ett be-) vän r och en drift att tänka såsom vi tänka, och !ro tala såsom vi tala. Och hvad vore det väl såg r en makt, som, sedan den en gång tändt dig tta ljus för de lägre samhällsklasserna, skulle vijja Fstän cka det, på det att det icke måtte lysa allt Ikon starkt? Men folket, fastän det icke har nå-!och t ljus till öfverlopps, böriar liki2! att hlifta me. foam