Aftonbladet – 27 november 1837, sida 2

—— —-.-.-— —— — —.L.L— — VV OM GUSTAFADOLFS-MONUMENTETS AFTAÄCKANDE. Ehuru läsaren redan sett en beskrifaing härpå, i Hr Löjtnanten von Ehrenheims bre till Konungens GeneralAdjutant för armen, torde likväl ännu en erinran om denna minnesvärda högtid icke vara ovälkommen. Det är icke blott den Svenska national-stoltheten, som finner sig smickrad af denna, 1 verldens annaler troligen enda tilldragelse, att en stor och upplyst nation reser en minnesvård åt ett främmande lands konung, som fört krig på dess jord, och reser den, icke under segerns glädieyra, eller drifven af tvångets hand, utam 200 år efter hans död, då smickrets röster längesedan tystnat, då denne konungs ätt redan utgått, och hans land upphört att äga någon besittning på denna främmande jord eller utöfva något inflytande på dess angelägenheter. Det är ej Svensken, som ensam känner sig stolt och upphöjd häraf; det är ännu mer menniskan, som häri ser ett af de tydliga bevisen, det menniskovärde i vår tid erkånnes, åtminstone al folken, att de ännu i grafven vörda och älska dem, som arbetat för deras sanna väl, deras frihet och upplysning, samt alt striden för er stor och ädel id bibehåller sin ärofulla bety. denhet, när striden för länders eröfring och nationers underkufvande endast står qvar i häf den, till ett vittne om menniskoslägtets olycko eller dårskaper. Denna fest erbjuder för öfrigt såsom vi redan nämnt, en anledning till besyn nerliga jemförelser emellan det främmande fol kets aktning för den store korungens minne dess entusiasm fer återkallandet deraf, och de I likgiltighet, som detta folk måste tro den Sven