Aftonbladet – 27 november 1837, sida 2

MEMOIR ÖFVER DEN FÖRLIDNA I VECKAN. I I Det har hörts ett inkast göras emot den. anmärkning, som för några dagar sedan framstalldes i detta blad, angående det snöphga och! improviserade sätt, hvarpå Svenska Natioren! nyligen representerades vid invigningen af Gu-) staf Adolfs-monumentet vid Litzen. Man har: sagt: Vi voro icke inbjudna, man hade icke averterat oss... Anser man då här för någonting så hvardagligt och föga intressant uppresandet af ett minnesmärke öfver en sådan man som Gustaf Adolf? har den Svenska jorden utsändt i Europa så många lika ädla söner, som denne ridderliga kämpe för sin tids stora reformfråga, att man icke aktar mödan värdt taga någon kunskap om hvad till ,Guldkonungens, ära sker och förehafves i ett utland, med hvilket vi annars icke sakna kommunikation? Eller trodde man sig, då ingen formlig invitation blifvit hit öfverlåten, skolat fela mot ceremoni och ged ton, om man sålunda objuden skickat sin hyllning och helsning till en ort, der väl, om någorstädes, ingenting Svenskt, under hvilket förhållande, i hvilket ögonblick som helst, bör förmodas vara främmande eller mindre 1 sin ordning, mindre På sin plats?; Det är sannt, detta slags miåne, som gjutes af jern eller bygges af sten, är i sig sjelf et! lappri, och Gustaf Adolfs namn är visst icke det, som behöfver något sådant, för att qvarlefva genom åldrarna. Det Svenska folket har i alla fall än i våra dagar vid flera tillfäller visat sig äga en alltför lefvande och i djupet a dess hjerta för väl bevarad vördmad för denn: höga vålnad ur en långt förgången tid, för at man af en nu försummad representation och komplimang vid en hans minnesfest skulle kunaa med något skäl taga sig anledning sluta til kallsinnighet för saken inom massan af Sven ska nationen. Denna försummelse borde ock: så icke egentligen uppväcka några serdele betäakliga skrupler, såvida man icke härstå