isaltadt flisk utöfver ett skeppund skall vara följsk tigt bevis, utlärdadt af producenten under edelig förpligtelse, att den uppgifna varan är afkastning afhans innehafvande egendom eller hemmansdel, hvars namn bör i beviset utsättas likasom destinationen för vz2rans transport, å hvilkot bevis kronofogde eller länsman i orten eller ock församlingens kyrkoherde bö: hafva intygat, att bevisets utgitvare innehafver den uppgifne egendomen samt kan anses hafra derstädes producerat den qvantitet spannmål eller viktualievaror, som beviset upptager; 2:o Att sådane produktionsbevis vid framkomster till destinationsorten böra till ortens tullkammare aflemnes; 3:o Att om, under inrikes transport i öppen sjö, skärg! rd eller vid inloppstuilkamrar, inom den kuststräcka, som kan varda bestämd, fartyg eller båt med last af spanmmål eller viktualievaror åf ofvan uppgilne slag utö!ver de för attesteringsfrihet stadgade maximiqventiteter, anträffas, utan att föreskrifvet produktionsbevis åtföljer, enahanda ansvarspåtöl d derlör skall äga rum, som för transport af bränvin utsn slikt bevis uti 565 Kongl. Förordningen den 19 Juni 1835 är verden stadgad. Efter framställelse härom af General-Tulldirektionen har regeringen för kusten från och med Bohuslän till och med Blekinge förordnat som foljer: 1:0 att vid inrikes transport, från landthamn utan stationär Tulibevakning, Saltsjö eller i skärgård, los spanmål, utöfver 10 tunnor, smör utöfver 10 Lisp. lost utötver 10 Lisp. och saltat fläsk utöfver 4 Skep., skall vara följaktigt bevis, utfärdadt af producen sten under . edlig förpligtelse, att den uppgifna varan år afkastningen af den egendom eller hemmansdel han inneh? fver, och hvars namn bör i beviset vara utsatt, likasom destinationen för varans transport, å hvilke ot I bevis kronofogde eller länsman i orten eller ock församlingens kyrkoherde bör hafva intygat, att bevisets ; utgifvare innehafver den uppgifna egendomen samt kan anses derstädet hafva producerat den qvantitet! spanmål eller viktualievaror, som beviset upptager: 2:0 att sådana produktionsbevis, vid framkomsten till destinatiomsorten, böra tjl ortens tullkammare aflemnas ; samt ; 3:o att, om under inrikes transport i öppen sjö eller skärgård eHer Vid mlogpstullkgmrar, inom före-sj sämnda landsträcka,fa tyg elletsbåt, med last af spanmål eller viktu2lievaror af o!van uppgif sl lutöfver de för attesteringsfrihet stadgade maxi KE qvantiteter, anträffas, utan att föreskrifvet produkI tionsbevis åtföljer, enzhenda ansvarspålöljd derför skall äga rum, som för transport af bränvin utan slikt bevis uti 56 g af Kongl Maj:ts Nådiga Förerdning d. 19 Juni 1835 blifvit stadgad. En ny prohibition är således efter impuls från enskilda personer stiftad, som försvårar afsättningen af landets produkter och flyttar omsorgen för styrkandet af varans inhemska beskaffenhet, eller certificat dorigine, från den handlande till producenten. Ingenting är naturligare, än att man söker bibehålle dem, som skatita för en närings bedrifvande, vid de förmåner, I som anses ligga till grund för denna skatt; och: vi äro i synnerhet icke vänner af denna statens inblandniog t. ex: i spannmålshandeln, som sätter den handlande utom konkurrensen och hindrar säkra och jemna spekulationer i denna vigtiga handelsgren; men att för nämnde förmåner lägga ett så utomordentlig tvång, som det nu beskrifna på den inhemska producenten, förekommer oss: i högsta måtto oklokt och orättvist. Det erinrar för mycket om denna minnesvärda förord-! ning af år 1819 — då man antog, att en mark : smör och några alnar huslärft icke kunde torgföras utan att hatva passerat länsman eller soc-! kenstämma — för att ej underkastas den fråj gan, om det instämmer med grundsatserna för! lsgstiftningen, om det skall gagua eller skada. Bet är en grundsats i lagstiftningen, att så få band som möjligt läggas på omsättningen af inhemska varor, och det är denna grundsats, som gifvit anledning till en friare handel med landtmannavaror, hvaraf åter följt, att dessa varor blifvit föremål för den gtörre handelsspekulationeo, kunnat i parti uppsamlas på våra större handelsplatser. samt, i mån aflandets produkti on! och kommunikationer, ökat städernas SA lot denna grundsats strider det att tvinga producenten till försigtighetsmått, hvilkas kostbarhet Detta tvång inträffar likväl, sig tvungen att för ett par marker smör eller något dylikt utfärda edeligt bevis, låta det påaf kronobetjeningen och bestämför den händelsen att måhäada kan oöfvergå hela varans värde om landtmannen ser pitecknas ma varans destination, den skulle komma att tillsamman med ett större f parti varor af samma beskaffenhet passera Saltsjön. Det är vidare i våra författningar anrtajä get, att producentens intyg är tillräckligt för att)b styrka varans imhemska beskaffenhet; detta in-la tyg har ansetts tillräckligt för att styrka tillverk Il: ningen af bränvin, hvilken vara likväl tålsträn-! ri pare band och i trafiken är underkastad långtih lera missbruk än andra landtmannavaror. Nulti har likväl trafiken med brännvin blifvit mer gyn-h nad än trafiken med spannmål, smör och fläsk.la Slutligen betvifla vi, att den af regeringen före-sl skrifna kontroll skall lända till verkligt gagn. Ile