Aftonbladet – 25 november 1837, sida 3

I Bokhandeln har utkommit: Allmän och Enskild PATHOLOGI och THERAPI efter JS. L. Schonlein; Första och Andra Delen, hvardera för Subskribenter 3 Rdr, andra köpare 4 Kådr. Planen af arbetet angifves i företalet sålunda: På sednare tider hafva flera ganska förtjenstfulla handböcker i medicinen utkommit, utarbetade med den största omsorg, — men till största delen utgörande compilationer och afskrifningar efter äldre törfattare, och hvilka vanligen betraktas såsom skolböeker, bortläggas efter en tråkig genomläsning, utan att hes den läsande qvarlemna annat minne, än ett eredigt intryck at hopade sjukdomsbeskrifningar, etta utan sanning i verkligheten, och at föreskritter och recepter lamplige för den tid och den sjukdomseonstitution, under hvilken de utgåtvos, men med tiden och prötningen oita förlorande största delen af sitt värde. Schonleins arbete är icke aunat än ett mundtligt föredrag, hvars upptecknande och utgifvande tförsiggått utan författarens åtgärd, Stilen år derföre vanvärdad, ojemn, ofta incursect, men arbetet har den förtjenst, som goda toreläsningar alltid äga, att lyfta läsaren tiil samma grad at vetcuskaplig bildminy, hvarpå läraren sjelt siår, att väska och underhålla ettlitligt intresse hos laärjungen, och att åt lyck ligare begåtvade naturer gifva en eggelse och en fart, som för vetenskapen i framtiden kan bära de lyckligaste frukter, Läraren äger i allmänhet i sitt ämne en större trihet än handboksförtattaren, men hans åsigter böra hafva en vidsträckthet och en allmanlighet, som bevisar hans förmåga, att i fenomenernas inre kasta en blick, uppfattande deras orsaker, sammanhang och väsende så klart, som menniskosvillets svaghet tillåter och hjelpvetenskaperne och den praktska erfarenheten gitva vid handen. Denna förmåga — jag tvekar icke att säga det — denna törmåga har Schonlein. Visserligen är man icke altid till iredsställd af hans åsigter, visserligen äro de någon gång icke praktiskt användbara, men man skall icke upphöra att läsa honom med lifligt intresse, och äfven den på egen erfarenhet rika läkaren skall alltid med nöje återlinna många egna dunkla ideer klar framställda, mången egen erfarenhet besarnad. De Tyska upplagorne äro antngen af okunnighet eller vårdslöshet hos utgifvaren ganska illa redigeradejoch fulia med var.ställande tryckoch skriffel. Dessa har öfversättaren, så vidt det stått i hans förmåga rättat. Man har likväl föreslagit henom en total omarbetning at hela boken, men enligt hans öfvertygelse skulle derigenom den originelitet, som utmärker densamma, och med denna dess hufvudsakligi värde gått förlorad. En annan brist, som i en handbok, isynnerhet i en Tysk, skulle vara oförlåtlig, men hvilken må ursäktas i en utgifven lärokurs, la bristen på litteratur. Denna har olversättaren i-ke kunnat afhjelpa, i anseende till sin afligsenhet rån större boksamlingar. Några luckor har han deremot bemödat sig att fylla t. ex, cm den Asiatiska Choleran, hvilken iörfattaren aldrig trodde skulle uppnå Europa, och hvilken han deriöre blott i förbigående vidrört, hvilken prognostik vi, ty värr, icke funnit besannad, samt Rheumatismus cysticus, hvilken troligen genom redaktörens vårdslöshet blifvit utelemnad.