en nr RR Rn (Insändt.) Hvem räddade den olycklige Gonfalonieri från bilan år 1824.) För hvarje menniskovän var det en glädjande nyhet att erfara, att den ädle italienske flyktingen Grefve Gonfalonieris förvisning från Frankrike varit följden endast af ett diplomatiskt fjesk, och ingalunda enlig med wienska kabinettets närvarande åsigter. Då imedlertid en i så mångaj afseenden oefterrättlig, och för. ideliga dekonfitarer: blottställd svensk tidning velat urskulda den otidiga beställsamheten, och derföre hastat att eftersäga en för tillfallet tillskapad saga, rörande anledningen ull Gonfalonieris benådning från en neslig död, torde det ej vara öfverflodigt att erinra, det förloppet af omförmälde martyrs räddning befinnes vara redan för ett år sedan uti en svensk tidning refereradt. Det var Gonfalonieris egen maka, som genom knäfall inför kejsarinnan i Österrike, hvilken varit den olyckliges disyster och bådas barndomsvän, utverkade aåterkallandet af den redan med ett; ilbud till Milano afsända dödsdomen, och måste sedan resa natt och dag, utan rast, utan näring, utan sömn, för att dit framhinna fortare eller åtminstone lika fort. Vidare omförmäles, hurusom hon under denna hemska resa endast hvilat sitt hufvud mot en liten kudde, som hon genomfuktat med kärlekens, med hoppets, med en dödlig ångests tårar ; hurusom Gonfalonieri sedan till Spielberg medfört demsamma, lemnad af henne till en åminnelse; och huru omsider en kejse:lig visitator, Baron v. Vogel, fann, att denna kudde, som de olycklige i kedjorne, på halmkäfven, ständigt slöt 1 sina armar, var en otillåten öfverflödsvara, en virregolaritå (oordning) och fr intog honom den!, — Samma Vogel vågade äfven icke tillåta kaffedrickning för en annan sjuk fånge, ehurn läkaren tillstyrkte det, emedan kaffe var en lyxartikel. — Så handla despotismens hyrlakejer! Gonfalomeris och hans adla vänners behandling var sådan, att den strängaste monarkist mäste fördöma den,, yttrar den annars ultraroyalistiske recesenten af Silvio Pellicos på svenska öfversatta skrifter, i Svenska Litt. Föreningens tidning, och tillägger, att man egentl gen af Grefve Maroneellis Adeditioni kan få en rätt fullständig bild af Spirelbergsfångarnes lidande )) samt gillar icke, att de blifvit vid öfversättningen förbigångne; anmärkande tillika, att den! bekante earbonari-perioden ,utgör en trrgedi, hvaruti hela det italienska vänförbund, som ville bereda sina landsmäns andliga pånyttfödelse dukade under för ett öde, af hvilket det på en gång krossades och omgöts med högre förklaringsglans. Det var ett eget skådespel, att se denna skara af till största delen unga män, sammansatt af Nord-Itahens förnämsta litteratörer och en mängd medlemmar ur dess förnämsta aj ) Läsaren erinrar sig utan tvifvel af flere föregående artiklar i detta blad, att Grefve Gonfalonieri, jemte en mängd andra af de förnämsta . ädlingar i Italien, åren 1823 och 1824 hade sammansvurit sig att befria sitt fädernesland från dess betryck under det österrikiska oket; men att de blefve upptäckte, dömde till döden, och benådade endast för att tillbringa åratal i Spielbergs ohyggliga fångelser. (Det var för en öfversatt artikel, med några reflexioner öfver detta ämne, som det Sjette Aftonbladet attackerades af åklagaremakten, och dess ansvarige utgifvare dömdes till fästning.)