Aftonbladet – 21 november 1837, sida 2

un vara, anvanda attra Ur IHaCIMOCP OCH arveEta-d ätt, det vare sig flere eller färre, dem han kan inna nödige och för sig bäst passande. — Utan en sådan frihet, den jag anser utgöra lifsprincipen i hvarje näring, kan man icke vänta sig någon duglig eller ingripande förbättring 1 sjelfva berecningssättet;ej eller den täflan, drift och omtanka, som endast genom nya försök och förenklade och förbättrade arbetsmetoders inföande kunna uppkomma. — Jag skattar den såunda vigtigare än någon annan, och vågar tro, ut Kongl. Bergskollegium i sitt underd. Förslag ill ny Smidesstadga lemnat densamma en allt ör ringa uppmärksamhet. Vä! talar Kongl. Kollegium uti nämnde förslag om fria verkstä der,, men då men uppsöker betydelsen af. detta attryck, finner man att dermed endast förstås rättigheten att, om man så behagar, till öfverdrift begagna de ej allenast bestämda utan ock jelfva näringen och skatten derför ensamt konrollera härdarna ; i hvilka man dessutom ej en sång får begagna hvilket arbetssätt man behasar ). Och detta, utan att Kongl. Kollegium ; ansett nödigt bestämma, hvad som menas med pen härdn; — om dess dimensioner och former kunna vara huru stora och många som helst, samt hvilka arbetssätt äro tillåtna eller ieke, och hvari det ena bestämdt skiljer sig ifrån det andra; m. m. Men man behöfver endast betraka följderna af ett, vid bestämda härdar, till beI oppet redan utvidgadt smide, för att finna, att den tillfälliga vinsten af en ökad produklion hos jeruverks ägarne i allmänhet stadgat den epinion, att det verk, som under årets lopp kan åstadkomma den ull myckenheten, största tillverkningen, är det bäst skötta. Häraf är återigen en naturlig följd, att produkten försämrats och arbetarne blifvit o-; barmhertigt och öfver all höfvan anlitade. Det förra verkar till en sjunkande kredit på svenska jernet, och det sednare vållar en ganska kännbar brist på arbetare, oaktadt en näringen orimligt betuvgande aflöning. Dessutom hafva de af någre få nitiske bruksägare anställde försök att införa nya eller förbättrede smidesmeteder sällan kunnat, utan betydliga uppoffringar, företagas, än mindre fö:as till slut, ewedam den tid, som vid den. bestämda härden förloras under försöket, ej vid annan härd kunnat ersätas. — Dessa uppgifter äro grundade på sakkännedom och erfarepvhet, och kunna icke vederläggas. Något annat egentligt hinder för meddelandet af fullkomlig frihet för hvarje priviligieradt stångs BRA satte jerosverk, att — såvida icke annan mans rätt gemom sjelfva byggnaden eller arbetssättet för-. fördelas — efter godtycke inrätta sina verkstäder och sin arbetsmetod, än svårigheten att kontrollera tillverkningsbeloppet, förefinnes icke el-. ler. Men detta hinder är icke af någon bety. denhet, då, för att tala utan forbebåll, vågföringen af jernet nu och framgent kommer att utgöra den säkraste kontrollen, som ytterligare kunde skärpas genom Bruksägarnes förpligtelse att, vid privilegrernes förlust, i vederbörlig sockenkyrka, årligen låta kungöra biloppet af sorterne at det stångjern, som under det sist förflutna året blifvit tillverkadt. Betraktar man nu det andra bandet, hvaraf vårt stångjernssmide är besväradt, eller det bestämda tillverkningsbeloppet, så kan dervid anmärkas, att all inskränkning deri hindrar den enskilde, och sålunda äfven det allmänna, att i snokider hastighet draga fördel af tillgänglige lråämnen: en i samma mån tryckande börda som den aflägsnar ifrån möjligheten att tillgodogöra alla deråämnen, som med säker vinst kunna förädlas. — Att emellertud något band härvid måste äga rum så länge äldre privilegier äro be rättigade till helgd och åtlydnad, är otvifvelaktigt; och huru svart det i förevarande fall är, att med rättvisa emot alla, utdela fiiheten härdtals, att jag så må säga, utvisar nogsamt den betänkliga meningsstriden rörande dessa ämnen, Mig synes dock som en stor del af allas billiga fordringar härutinonan skulle mötas, och hvar och en redan varande Bruksägare, eller dess anläggare, efter en icke mindre g undlig, men mindre fermoch tid-belastad undersökningsmetod, än den hittills öfliga, berättigades att utvidga eller hoja stångjernssmide i förhållande till bevislig och tjenig tillgång å byggnadsplats och råämnen; de sednare uppskattade efter det belopp, som den på stället antagne eller blifvanda arbetsmetoden kräfde. Medgifvande af obegränsade verkstäder, och ett lättare och på bättre g:under fotadt sätt, att erhålla nya smidespnivilegier, skulle ock, ehuru otroligt inverkande på näringens upparbetning i