Hr Assessor Flagemann, hvilken ännu fortfar att vistas i de norra provinserna, för att derstädes bland allmogen sprida kunskap om åtskilliga der i orten användbara binäringar, har tillsändt Redaktionen nedanstående, med begäran om dess införande: Uti en artikel från Piteå Lappmark, som är införd i Aftonbladet dem 26 Sept., yttras mycken missbelåtenhet öfver det i år till 5 Rdr Banko pr lispund nedsatte lösningspriset för Saltpetern, som af allmogen Kongl. Maj:t och Kronan hembjudes. Afven tillkännager Insändaren, att en del derstädes boende ämna genast nedlägga denna näringsgren ; att Pottaske-tillverkningen är i sin linda och troligen aldrig kan komme längre, i brist på tjenliga skogs-materialier och afnämare, som vilja betala något för varan, sedan hon är tillbörligt preparerad. : Af undertecknad, som af Hans Maj:t fått Nådigt uppdrag att tillhandagå allmogen i Westeroch Norrbottens län med undervisning i förbemälte med flere binäringar, synes mig denna artikel påkalla åtskilliga upplysningar, Men om detta gäller i afseende på frågan om gagnligheten af dessa näringars bedrifvande, äfven under närvarande förhållanden för deras idkare, ligger det åter långt utom mitt bestyr, att förfäkta Regeringens motiver till saltpeter-lösningsprisets nedsättning, likväl och då ämnena, nemligen saltpeterns tillverkning och dess lösningspris,: stå hvarandra mycket nära; så tillåter jag mig, att förutsända mina åsigter, om anledningen till cen ihågavarande prisnedsättningen. Sedan saltpeterskatten, som utgick af omkring 65,000 hemman i Riket, nedsattes från tio marker till fem, på hvart hemman, utan någon saltpeterfonden tilldelad ersättning, och sedermere vid Riksdagarne 1828 och 1830 alldeles upphörde, emot det, att å Riksstaten anslogs en motsvarande summa af. 1:4,000 Rdr Bko, har saltpetertillverkningen i Riket stigit till den grad, att inlösningen deraf sannolikt ej: allenast medtagit årsanslaget, utan äfven nästan hela den återstående disponibla saltpetersfonden, som vid 1833 års början utgjort vid pass 200,000 Rdr Bko. At såden anledning och då några andra medel för detta behof icke finnas anslagne eller att tillgå, tror jag, att Kongl. Maj t funnit nödigt, att efterhand nedsätta det i början såsom uppmuntran för saltpe-. terhandteringens införande högre lösningspriset, till hvad det nu är och torde förblifva, eller 5 Rdr Bko. Tilldragelsen är således ganska enkel och innebär silt eget försvar, hvartill dock må exempelvis läggas, att saltpeternäringen i Riket vunnit en sådan höjd, att nåstl. års inlöste saltpet:er uppgått till omkring 34,000 lisp., och således till 9000 lisp. öfver det kalkulerade årliga beloppet, eller 25,000 lisp. I Westerbotten inlöstes af staten sistlidet år 15,009 lisp. och i Norrbotten 1876 lisp. saltpeter. Men nu till frågan om följderna af nedsättningen i lösningspriset för saltpetern. — Efter hvad jag i år under mina resor emellan Norrbottens nordligaste socknar och Westerbottens längst i söder belägna, haft tillfälle att erlara, är saltpeternäringen visst icke i altagande, utan fast hellre i tilltagande, dock kan icke nekas, att någon oro visat sig, öfver en tilläfventyrs fortgåer-de sjunkning i priset, hvilket likväl, efter hvad jag hört, icke lärer vara vidare i fråga. Den som känner processen vid saltpetertillverkningen, bör äfven med mig kunna intyga, att, om näringen rätt bedrifres, tillverkaren, ätven med nu gällande pris, har sin möda fullt ersatt. Om tillverkningen i dessa län ej skulle stiga högre i år, än förlidet, nemligeå sammanlagdt till 16,885 lisp.; så blifver, efter 5 Rdr Bko pr lisp., ändock en bestämd inkomst af 84,425 Rdr Eko, att påräkna af denna näringsgren, hvilken det således icke tyckes vara skäl att nedlägga Man bör äfven besinna, att stiten icke är ovilkorligt skyldig, att inlösa saltpeter för ett vida högre pris, än det, hvarför utländsk saltpeter kunde erhållas, såsom ärnu förhållandet är, men dessa betydliga summor utgifvas, dels för att undsätta den idoge, behöfvande, men af naturen vanlottade nordbon, och dels emedan saltpeter är ett material för försvarsrerket, som bör tillverkas i tillräcklig mängd inom liket, — Jag upprepar än en gång, om saltpetersadorna skötas och afsjudas behörigt, ej i otid, utan: rid rätta perioder, efter de lärdomar, som hittills arit eller framdeles kunna blifva kungjorda, slår afastningen aldrig tel, och besväret att underhålla: adan i tillbörligt skick år i det hela ganska ringa,j jemförelse emot den serskilda fördelen, att årligen: unna påräkna alsättning och kontant betalning för; altpetn, vid en årstid, då penningen isynnerhet ! chötres, och medel från andra håll möjligen ofta; aknas. ,