koappa förrådet, för att bortsändas med manen, som af daggryningen erinras, att han skall inställa sig för den stränge rättaren? Hvilket af dessa båda hushåll tänka mest på att spara, och i hvad afsigt? Erfarenheten säger, att den belåtne bonden spar för att lägga ihop, för at! lemna i af, att hofgårdsbonden sällan spar, och om han gör det, blott för att undvika nöden, och att hvar detta icke inträffar, der inträffar ett undantag. Hvar är trefligast, hvar är sedligast, hos torparn, som, försäkrad om besitt. ningen af sin torfva, anser sin lilla ladugård såsom ett års förråd, och har ett par fri. dagar i veckan, för att med sin häst tilläfventyrs kunna förtjena en slinkstyfver; eller hos städernas daglönare, der förrådet är tomet hvarje afton, der modern hvarje mor gon stänger dörrn om den skrikande barn ungen för att måhända till middagen stilla hans gråt med en bit greft bröd, der den ovissa förtjensten aldrig lemnar rum för tanker på att för någon afsigt spara, der man efter er lyckligare dag använder öfverloppsförtjensten. för att göra sig en glad aftom, och der mar efter en olycklhgare borgar sig ett rus för at döfva bekymren? Det är ett gammalt ordspråk, att aptiter kommer under det man äter, och erfarenheter visar, att detta rätt väl lämpar sig till håger att förvärfva. Den derföre, som vill väcka håg för förvärfoingslust och det deraf följande obe: roende bos den arbetande klassen, bör främs önska ett måttligt pris på lifsmedel, eller som är detsamma, höga arbetslöner, på det den arbetande må äga utsigt att genom sin sparsamhet förvärfva.