Aftonbladet – 17 november 1837, sida 1

OM VERKAN AF HÖGA PRISER På NÖDVANDIGHETSVAROR. (Forts. och slut från gårdagsbl.) Då man icke finner sig vid att bestämma priset å nödvändighetsvaror hvarken efter teoriem, t som bjuder att all varas värde rättas efter pre daktionskostnaden, d. v. s. efter arbetet, ej heller efter praxis, som säger, att allt gäller allt hvad det kan gälla,, utan efter den större eller mindre tillgång af lekamligt uppehälle man j vill beskära den lägre arbetande klassen af med; borgare, så måste man i och med detsamma , antaga, att skilnaden emellan arbetslonen eeh arbetets värde bör tillfalla någon annan, d. v. IS. att någon annan klass i samhället skall för;tära det öfverskott, som, sedan allt blifvit rättI visligen fördeladt, bordt ullfalla arbetsklassen. I Detta och icke något annat är innehållet af den : grundsats Statstidningen antager, då den önskar I bestämma priset å nödvändighetsvaror för den :arbetande efter något annat än arbetsvärde. Allt hvad Statstidningen dervid kunde hafva att anmärka för att moderera sin sats, vore, att dem väl önskade arbetaren en knapp tillgång å nöd vändighetsvaror, men så mycket större å öfverflödsvaror, d. v. s. att denna klass borde dricka vatten ur slipadt glas, äta hafrebröd på sevre porselin, ej äga skjorta på kroppen, men silkesnäsduk i fickan e. s. v.; förmodligen beböfver: man blott påpeka denna invändning för att se den förfalla. I ett välbestäldt samhälle alltså skall det vara så stäldt, att arbetarn aldrig skall erhålla sin fulla arbetslön, att han alltid skall ega knapp tillgång på nödvändighetsvaror, alltid med större möda än andra kunna försörja sig och de sina, allt derföre att arbetskarlen må hållas en haleine som man säger, aldrig hinna pusta ut, och alltså icke heller hafva tid att råka ut för retelser och frestelser att genom olofliga medel söka försätta sig i deras ställning, som äta, dricka, sofva och godta sig på hans bekostnad. Frågan är nu, om enm sådan sats är tillämplig, 1. v. s. om denna brist på nödvändigbetsvaror ör den arbetande klassen verkligen skall framringa denna negativa sedlighet hos arbetaren, letta hinder mot brottsliga begär, som Statstidingen dermed åsyftat. För att inse, att den sä r, ber Statstidningen oss kasta en blick på de ödra mildare klimaterna och på Engla::-d. Hvaröre ieke också på Nordamerika och Sverige? Hvad se vi då 1 de sodra lyckliga klimater e? Detsamma som på andra ställea af jorden , s sÅ 2 u L