Aftonbladet – 16 november 1837, sida 3

I Bokhandeln har utkommit: r, Allmän och Enskild PATHOLOGI och THERAPI efter J. L. Schönlein ; 2, I Första och Andra Delen, hvardera för Subskribenter 3 Rdr, andra köpare 4 Rdr. Pt! Planen af arbetet angifves i företalet sålunda: På sednare tider hafva flera ganska förtjenstfolla handböcker i medicinen utkommit, utarbetade med den största OMSOrg, — men till största delen utgörande compilttioner och afskrifningar efter äldre författare, och hvilka vanligen betraktas såsom skolböcker, bortläggas efter en tråkig genomläsning, utan att ) hes den läsande qQvarlemna annat minne, än ett oredigt intryck af hopade sjukdomsbeskrifningar, ofta Utan sanning i verkligheten, och af föreskrifter och stitution, under hvilken de utgåfvos, men med tiden och pröfningen ofta förlorande största delen af sitt värde. Schönleins arbete är icke annat än ett mundtligt föredrag, hvars upptecknando och utgifvanIde försiggått utan författarens åtgärd, Stilen är derföre vanvårdad, ojemn, ofta incoriect, men arbetet I har den förtjenst, som goda föreläsningar alltid äga, att lyfta läsaren till samma grad af vetenskaplig bild!ning, hvarpå läraren sjelf står, att väcka och underhålla ettlifligt intresse hos lärjungen, och att åt lyckligare begåfvede naturer gifva en eggelse och en fart, som för vetenskapen i framtiden kan bära de lyckligzste frukter, Läraren äger i allmänhet i sitt ämine en störra frihet än handboksförfattaren, men hans (åsigter böra hafva en vidsträckthet och en allmänlighet, som bevisar hans förmåga, att i fenomenernas inre kasta en blick, uppfattande deras orsaker, sammanhang och väsende så klart, som menniskosnillets SVaghet tillåter och hjelpvetenskaperne och den praktiska erfarenheten gifva vid handen, Denna förmåga — jag tvekar icke att säga det — denna förmåga har Schönlein. Visserligen är man icke alltid tilll fredsställd af hans åsigter, visserligen äro de någon gång icke praktiskt användbara, men man skall icke upphöra att läsa horom med lifigt intresse, och äfven den på egen erfarenhet rita läkaren skall alltid med nöje återfinna minga egna dunkla ideer klar framställda, mången egen erfarenhet besann:d, De Tyska upplagorne äro antingen af okunnighet eller vårdslöshet hos u:gifvaren ganska illa redigerale och fulia med vanstälianda tryckoch skriffel. Desa har Ofversättaren, så vidt det stått i hans förmå. 52, rättat, Man har likväl föreslagit henom en toal omarbetning ct hela boken, men erligt hans öf rertyge!se skulle derigenom den Originslitet, som unärker densamma, och med dozna dess hufvudsakls 2 värde gått förlorad. En annan brist, som i en andbok, isynnerhet i en Tysk, skulla vara oförl!t 8, men hvilken må ursäktas i en utgifven lärokurs, bristen på litteratur. Denna har Ölversättaren i-e kunnit afhjelpa, i anseende till sin efligsenhet ån större boksamlingar. Några luckor har hen dernot bemödat sig att fylla t, ex, om den Asiatiska holeran, hvilken författaren aldrig trodde skulle Ppnå Europa, och hvilken han derföre blott i förgående vidrört, hvilken prognostikvi, ty värr, ce funnit besannad, samt Rheumatismus cysticus, ilken troligen genom redaktörens vårdslöshet blif. t utelemnad.