STOCKHOLM den 14 Novembe; Den vigtigaste nyhet, de på morgonen anländ: utländska posterna medföra, är, att STATSKUPPEN I HANOVER NU ÄR FULLÄNDAD och Konstitutionen till intet gjord genom det Kongliga maktspråket. Detta nya bidrag till tidens och dynastiernas karakteristik innefattas i följande handlingar: Proklamatior, hvarigenom den nu wvarande allmänna ständer-församlingen upplöses, daterad den 30 Oktober. Patent eller kungörelse af den 31 Oktober, hvarigenom den närvarande kabinettsministören upplöses, och ministrarne Friherre von Stralenheim, Grefve von Alten, von Schulte och von der Wisch entledigas i egenskap af kabinettsministrar, samt Patent eller kungörelse af den I November, innehållande beslutet om konstitutionens upphäfvande ech motiverna dertill. Detta reskript intager ett icke ovärdigt rum bredvid de Fransyska Juli-ordonnanserna, och vi meddela det derfore i sin helbet. nErnst August, konung af Hanover, o. s. v. Vi hafva, vid vårt anträde till regering:n, genom en kungörelse af d. 5 Juni d. å. gifvit våre trogne undersåtare vår kongl. vilja tillkänna, att vi ämnade egna en sorgfälligare undersökning och pröfning åt den frågan, om och huru vidsträckt några förändringar af grundlagen af d. 26 Sept. 1833 böra intrada, eller om författningen bör återföras till hvad som var gällande före nyssnämnda år. Våre trogne undersåtare kunna vara öfvertygade derom, att vi gjort tull en helig och för vårt landsfaderliga hjerta dyr pligt, att vid denna pröfning på det sorgfälligaste afse alla de förhållanden, som böra tagas i betraktande, och att våra önskningar dervid städse varit riktade endast på vårt trogna folks lycka och belåtenhet. Sedan denna pröfning ru blifvit fullbordad, skynda vi att meddela våra trogna undersåtare vårt beslut. Statsgrundlagen af den 26 Sept. 1833 kunna vi icke betrakta såsom för oss bindande, då den tillkommit på ett alldeles ogiltigt sätt. Den allmänna, genom patent af den 7 Dec. 1819 tillkomna ständerförsamlingen uttalade i sin skrifvelse till kabinetteministeren af den 30 April 1831, som innehöll framställningen om upprättande af en allmän grundlag, den grundsatsen, att ett sådant högvigtigt verk endast kunde bringas till stånd genom konungens och ständernas enhälliga samverkan. Regeringen antog denna grundsats, och frågem var alltså icke om en författning, som konungen skulle gifva landet, utan om en som borde upprättas gerom fördrag mellan regents:n och dess ständer. Imedlertidhar denna grundsats af fördrag på åtskilliga sätt bhfvit förnärmad. Flere af dem allmänna ständer-församlingens förslag i afssende på den nya grundlagen erhöllo icke den kongl. regeringens sanktion, utan