a de, och gör uppteckning af de kanoner, som finnas i staden. Så vidt vi veta, finnas i denna stund 39 stycken, mer eller mindre väl konserverade. Med detsamma har jag befallt att på vallarna uppföra kanenerjoch till hvardera utdela 20 skott, för att tillbakavisa ett möjligt anfall, hwilket dock ingen anledning är att befara. Geniekorpsen har begynt reparere brechen och är äfven sysselsatt att stänga alla utgångar, utom portarna. (Här nämnes, lika med föregående rapporten, om tillgången på spannmål, men bristen på boskap.) Jag har öppnat en försäljningsplats vid porten Bab-elOued; och den sinnesstämning, hvari de närboende stammarne synas vara, ger anledning till den förmodan, att vi snart få tillförsel från dem. Achmet Bey, som, under det jag höll på mer. brecheskjutningen, försökte genom underhandlingar hämma gången af vårt anfall, har icke försökt att åter öppna underhandlingar, sedan vi inrehafva Konstantineh. Arabernas berättelser om den ställning, han nu innehar, äro mycket olika. Imellertid synes det tillförlitligaste vara, att han, öfvergifven af sina flesta medhållare samt till och med, som det berättas, plundrad på sina skatter, dragit sig flera dagsresor från Konstautineh, för att afvakta händelserna. (Fortsättning följer.) Turkiet. Den 8 Okt. hade Erkehertig Johan af Osterrike, åtföljd af alla de i Konstantinopel varanjde österrikiske och andra främmande generaler, jen högtidlig audiens hos Sultan, Denne mottog honom — såsom han uttryckte sig — som sin bäste vän, och hade omgifvit sig med all orientens prakt, för att visa det höga värde, han satte på detta besök. Han gick prinsen tvenne steg till mötes, och tog honom i famn. Bredvid prinsen stod Fethi Pascha, och alla stordignitärerna, Mufti icke ens undantagen, omgålvo, i lysande drägter Sultanen. Diplomatiska korpsen bade blifvit inbjuden, att vara närvarande. Suljtanen bad prinsen taga plats bredvid sig påien soffa, en utmärkelse, som ännu ej vederfarits nåIgon. Pipor framräektes och kaffe serverades för de båda furstarne. Öfver en timma räckte I samtalet dem emellan. Sultanen utgöt sigi varlma vänskapsförsäkringar emot Österrike, presenterade sjelf thronarfvingen för Erkehertigen, och yttrade dervid: Han skall efter min död veta latt lika troget upprätthålla förbundet med det höga Österrikiska huset) — Dagen derpå gaf Sultanen, erkehertigen till ära, en lysande middag i frankisk stil, till hvilken de båda preussiska prinsarne, August och Adalbeit, Hertigen af Sachsen Weimar med sin son, Hertigen af Leuchtenberg, österrikiske internuntien, engelske och fransyske ambassadörerne, ryske och preussiske I ministrarne, jemte ungefär 40 andra personer af distinktion blifvit bjudne. Innan man skulle sätta sig till bords, inträdde Sultanen, och talade länge med Erkehertigen, men lemnade derpå salen, emedan han, efter österländskt bruk, icke kan sitta till bords med någon, icke ens med lledamöter af sin egen familj. Bordet var serl veradt för 50 personer; erkehertigen satt cmel; Ilan storvisiren och Said pascha, sultans svärson, I midt emot satt Halil p2scha, sultans andre måg, de främmande prinsarne o. s, v. Då gästerne stigit frin bordet, visade sig åter sultanen, frågaide erkehertigen om han var nöjd med anrättningen, och yttrade stt han, genom det från orientalisk hofsed afvikande sätt, hvarpå han emottagit prinsen, velat gifva ett bevis på den linnerliga vänskap och djupa aktning, han hyste för honom och hans höge brorson, kejsaren af Österrike. Preussen. ) Baron ven Werthers efterträda:e på ministerposten i Paris, Hr von Arnim, hvilken förut Ivar ackrediterad i Brässe!, har nu begifvit sig Ttill sin nya bestämmelseort. Fransyske miniIstern i Berlin, Hr Brasson, som negocierade giftermålet emellan hertigen af Orleans och prinÅsessan af Mecklenburg, har af Ludvig Filip blifvit utnämd till grefve. ) tå omm STOCKHOLM den 13 November. UU K H Kronvrinsen kommer att vara H. a TEE RTR RÖRT MERIDA STTEPRN SEEN