Aftonbladet – 9 november 1837, sida 1

er!änggatin; i Eissens i hörret sf Jicobsgränd och Re Frkas vd Storgatan. Arnorseremottiges i förstnämn Achmet-Bey, som, i: stälet att försvara staden, höll sig der utanföre, har gripit till flykte 5 och mau trodde, att de fiendiliga Areb-stemmarna nu skulle falia öfver honom och jfullborda hans nederlag. I strid mot derna uppgift, berättes cet, att Hertigen af Nemou s befslli, det alla de kirurger, som icke cuvgingligen behöfdes för de franske blesserades skörande, skulle skickas til! Achmet Bey, för att vårda hans sårade, Detta lärer förnooligen skola heta, att de fått befallning, att sköta de sårade Åraberna i Konstantineh, ty Bejenvs egen Lär kam ej hafva lidit någon särceles förlust, då hon icke ivlåtit sig : någon (gentlig strid. Prinsen af Joinville anlönde till Konstant:neh d. 135 med 3000 man. — Man berömmer AbdelKaders uppförande, hvilken urder alla dessa krigsföretsg förhållit sig stilla, väl emottagit den vil bonom skickade framsyske residentenp och 1edan aflefvererat 2000 oxar af de 5000, han iskulle lemna. Man väntade med det snaraste 20100 foregas spanmål och hela den i fredstrektaten bestämde kontibutionen troddes skola ivera erlagd innan årets stut. Gevezallöjtnanien grefve Cal Maria Dionysius i Pemremont var född den 8 Febr. 1783 i Chaulmont, sites år 1803 i militärskolan i Fortsineblezu, blef följande året löjtrant vid hästjägerena, bivistade de flesta franska armeens fält tåg efter denna tid, och befordrades år 1813 til öfverste, år 41821 blef ben Merechal de Canip, hade år 1823 ett befsal vid Pyren-arn:em och skickades sedermeia såsom utomordentligt sändebud till Ryssland. Vid Algieriska exfeisorkn år i830vanforde han en infanteri biigad, blef samma år generallöjtnant, år 1832 befälhafvare för 8:de myhtärdivisionen och 1 IeI bruai månad dette år generalguvernör öfver de lafrikanskea besittningarna. Sedan år 1827 var han storcfficer af heders!egionen och upphöjdes 1835 ull pör. Monmitören berömmer mycket hans plan vill fälttåget, äfvensom hans civilförvaltning i Afrika. Konungen har befallt, ait bans hk skall bisättas hos invaliderne och hans staty placeras i museum i Versailles. Vid underättelser om hans död skall Ludvig Filip hafva fellt tårar, och vid det högtidliga Te Deum, som hölls i Versailless katedra kyrka, skall han bafsa varit ganska rörd. Då konvgl. tomiljen lemnade kyrkar, upphäfde det forsamlade folket ett enhälligt rop al: Lefve Konungen! ! Det allmänna ämnet för tidningsdebatterna, är ou: burmvida Konstantineh bör behållas eller icke? De flesta besvara frågan jakande. Netiona! anser denna eröfring såsom en den offentliga meningens seger öfver männen af d. 7 Auvgnsti, och frågar, om man, af fruktan för engelska politikens hotelser, skulle kunna förmå sig att öfvergifva ett land, som fuktats med gereral Damrements och så minga tappras blod? Om man ännu kunde tveka att förklara det för fransyskt, o. s8. v. Journal des Debats tillstyrker äfven dess bibehållande, icke blott för cet denna rika och fasta hufvudstad i det gamla Numidien ådragit sig hela Europas uppmärksamhet, ulsn ännu mer, emedan hon, jemte Stora och Bora, utgjorde en för franska marinen vigtig trekant, rik på produkter, skogar och floder, och salunda vore af stor vigt för handeln. I sådant fall, bletve det likväl nödigt, att emellan nämnde stad och Bona, anlägga två eller tre militärerablissementer, hvilka komme att förorsaka en tillökning i kestnaden. — General Brossard har af general Bugeaud cke allenast blifvit afsatt från sin post, utan ifven på ett fartyg öfversänd till Carthagena i Spanien. Det hor sagts, det han haft för afsist, att öfverlemna Oran åt Abdel Kader, men osapnolikheten af detta rykte är allt för tydlig, ut behöfva ådagaläggas. Det vissae, och på ransyska oekupationens anseende hos Araberue, ida beklagansvärdare är, att han tillåtit sig en mutsig egennytta vid Tlemecens provianterande, ch tillegnat sig betydliga summor, som bordt betalas till Araberne, för gjorda lefveranser. in berättelse tillägger, att han straxt efter anomsten till Carthagena flytt derifrån, för att egifva sig till Egypten. Oaktadt den uppmärksamhet, de afrikanska pgeligenheterna under de sednare dagarne åragit sig, har man likväl icke förlorat valen r ögonsigte. Bland andra bemödanden i dennm vär bar hildhnaomaroen Navid heohana