Aftonbladet – 8 november 1837, sida 3

I Bokhandeln har utkommit: Allmän och Enskild PATHOLOGI och THERAP! efter J. L. Schönlein; Första och Andra Delen, hvardera för Subskriben ter 3 Rdr, andra köpare 4 Rår. Planen af arbetet angifves i företalet sålunda: På sednare tider hafra flera ganska förtjenstfull handböcker i medicinen utkommit, utarbetade me den största omsorg, — men till största delen utgö rende compilstioner och afskrifningar efter äldre för fattare, och hvilka vanligen betraktas såsom skolböc ker, bortläggas efter en tråkig genomläsning, utan at hes den läsande qvarlemna annat minne, än ett ore digt intryck af hopade sjukdomsbeskrifringar. oft utan sanning i verkligheten, och at föreskrifter och recepter limpolige för den tid och den sjukdomscon: stitutio:, under hvilken de utgåfvos, men med ti den och pröiningen ota förlorande största delen a sitt värde. Schönleing arbete är icke annat än et mundtligt föredrag, hvars upptecknande och utgifvande försiggått utan författarens åtgärd, Stilen är derföre vanvårdad, ojemn, ofta incoriect, men arbetet har den förtjenst, som goda föreläsningar alltid äga, att lyfta läszren till samma grad af vetenskaplig bild. ning, hvarpå läraren sjelt står, att väcka och underhålla ettlifligt intresse hos lärjungen, och att ätlyck. ligare begåfvade natuser gifva en eggelse och en fat, som för vetenskapen i framtiden kan bära de lyckligaste frukter, Läraren äger i allmänhet i sitt äm. ne en större frihet än hsndboksförfattaren, men hans åsigter böra hafva en vidsträckthet och en allmönlighet som bevisar hans förmåga, att i fenomenernas inre kesta en blick, uppfattande deras orsaker, sammanhang ech väsende så klart, som menniskospillsts svaghet tillåter och hjelpvetenskaperne och den praktiska erfarenheten gifva vid handen. Denna förmåga — jag tvekar icke att säga det — denna förmåga har Schönlein. Visserligen är man icke alltid tillfredsställd af hans åsigter, visserligen äro de någon gång icke praktiskt användhara, men man skoll icke upphöra att läsa honom med lifligt intresse, och äfven den på egen erfarenhet rika läkaren skell altid med nöje återfinna många egna dunkla ideer klart framställda, mången egen erfarenhet besann:d De Tyska upplagorne äro antingen af ekunnighet eller vårdslöshet hos utgifvaren ganska illa redigerade och fulla med vanställande tryckoch skriffel. Dessa har öfversättaren, så vidt det stått i hans förmåga, rättat. Man her likväl föreslagit henom en total omarbetning at hela boken, men enligt hans öfvertygelse skulle derigenom den originslitet, som utmärker densamma, och med denna dess hufvudsakliga värde gått förlorad. En annan brist, som i en handbuk, isyrnerhet i en Tysk, skulle vara oförlitmen hvilken må ursäktas i en utgifren lärokurs, k bristen på litteratur. Denna har ötversättaren i-e kunrnt afhielpa, i anseende till sin afligsenhet från större boksamlingar. Några luckor har han deremot bemödat sig att fylla t. ex, om den Asiatiska Choleran, hvilken författaren aldrig trodde skulle uppnå Europa, och hvilken han derföre blott i förbigående vidrört, hvilken prognostik vi, ty värr, icke funnit besannad, samt Rheumatismus cysticus, hvilken troligen genom redakiörens vårdslöshet blifvit utelemnad. me RE reps RONNE