Aftonbladet – 7 november 1837, sida 3

annat: Jag har ingenting för egen del att klaga; men jag måste säga dig sanningen om denpa resa: att komma hit tili Amerika för norskt folk är icke så godt, som de tro, ty de kanna icke språket och kunna således icke tala med någon menniska. När de äro i fattiga omstän digheter, ja till och med om de hafva något penningar, så gå de som rök för vinden, de äjro icke vande att arbeta eller göra något meIdan de äro hemma; de sålde sina gårdar och kommo hit, och de fleste hade icke en skilling att bjilpa sig fram med. Derföre ville jag råda hvar och en att icke komma hit, som har något att göra hemma; ty här möta flera vanskligheter, än de enfaldiga bönderne på sjölandet t:odde, att hir var det blott att äta och dricka och suofva och godta sig på allt vis. Nej, har blir annat alt tävka på, än som de inbilla sig; likasom häst för plog, om de skola få något att äta och dricka, så att jag icke kan uppräkna allt, hvad de behöfva; men du känner det lika så välsom jag; det är mera, än jag kan beskrifva och utsäga. Mycken sjukdom har grasserat bland dem, sesan de komwo hit, och många äro döda, både unga och gamla. Om sig sjelt berättar brefskrifvaren, att han är frisk och slir sig bra ut, hvart han tar vägen i Amerika. Halsten, min son, har gått iskolan, allt seden han kom, och kan tala lika bra engelska, som en infödd. Jag har varit hos en norsk man, som ä ifrån Stavanger; han är båtbyggare för dessa kanalbåtar, och jag har till dem arbetat jern i smedjan nur 9 måna er och haft 16 å 20 daler (förmodligen specier) i månaden. Dagspenningen är från 3 ot och 1 daler om dagen, och stuudom mera. 41 tunna hvete kostar 10 dealer, indianpskt korn (majs) 4 daler, potatis en half caler skäppan eller 4 daler tunnan etc. Annan fukt fiones icke äv äpplen och litet annat fnask, som icke kan räknas för något betydligt. kläder och andra varor äro dyra och svåra att få, ylletyg är mycket dyrt. En ko kostar 20 till 40 daler, bäastar från 40 till 100 och mer. Alltipg är orimligt dyrt; och hvad hjelper det, att dagspenningen är hög, när va orna äro derefter. Om vi förtjena mycket, så är dock dagspenningen slut när dagen är slut. Författaren säger sig vara af sitt samvete drifven att uttala sanningen. De föra brefven, påstår ban, voro öfverdrifoa och uppstyltade. Derföre tagen eder väl till vara för dem, som komma till eder i fårakläder och äro invärtes glupande ulfvar; ty det var qväkare, som skrefvo brefven, som kommo till oss och andra i Norrige; derföre vill jag råda alla och en hvar att säga dem sanningen., Brefskrifvaren ämnade sig langre åt vester, för att se till, om der är bättre än i Rochester, der alla först stadna, då de komma från främmande land, och der allt är omåtligt dyrt. Pet andra brefvet, från en Sjovat Poulsen, är kort och visar icke sakerna fran en så mörk sida. Det kostar lika mycket att resa från NewWyork till Illinois (der man först far köpa jord för en daler acren), som ifrån Norrige till New: j york. Många af de utvandrade Norrmännen hade varit sjuka och några dött. Hans uppgifter i fråga om arbetslöner, varupriser 0. s v öfverensstämma i cet hela med den andra br: fskrifvarens.