Aftonbladet – 4 november 1837, sida 4

I Af trycket har i deg utkommit: Tredje Samlingen af SCHLEIERMA CHE: S PREDIKNINGAR s Ofversatta af N. Ignell. Forsta Samlingen kostar h., 1: 24; Andra Saml. 1: 40; Tredje Saml. 1: 28 Banko. I N:o 5 af Allmän Eklesiastik-Tidning för 1836 läses en Recension af dossa Predikningar, der det I bland annat heter: Såsom Philosoph Theslog och Homilet eger Scheiermacher ett vidttrejdadt nsmn. Han var en man at utmärkta sjelsgätvor, bland hvilka dock hans Ovanliga skarpsionighet torde hö a sättas i främsta rommet. Tankestyrka och tankere lishst äro företrädesvis de ege0s-oper, hvilka återänn s i al jla hans skafter, På dialektikens och kritikens område står han at få upphennen. Inom detta område ligigar ock de förnämsta törtjens erne i hans vetenskapliga arbeten. Men hiv egde derjemte en lika varm som jdjup religiositet. Di nn: förde hono:a till Theniogiens studium och gaf honsm en hög plats bland vårt tidehvarls yppersta predikanter. De, hvilka hatt den lyckan att höra honom som andlig talre skildra honcem såsom begå vad med ovanlig förmåga att i ton och framstälving sätt lämpa sig efter sitt ämne i gilva klarhet äfven åt det mer svårfettliga, oatbrutet fästa och leda åhörarnes uppmärksemhet, samt goI rom försiåndet kratttulit och allvarligt tla till känslan Härom vittna ock hans t, yckta predik: ingar ehuru k:n härda icke i samma gi:d, som det lefvende löredraget. — Äfven i Aftonbladet, N:ris 46 och 47 för den 2 och 23 Nov. 1836, hafva dessa Predikningar blitvit recenserade. Der neter det: Men den hö sta och framtör alla sig utmärkande egen kapen hes dessa predikningar är den, att de äro praktiskt christiiga en levende u gjutelse af sin törtatteres Imre, ett troget aftryck af hans högre ardeliga erfsrenhet. — Då han beskrifver en christen, söker han inga färger eller tillsattser fån verldsliga vishetsliror. icke heller hemt:r han sina bevekelseyrunder fån grafven och döden, från nöden, sorgen och menskliga lidandet för att åstadkomma ögonblickets rörelse Återlosaren är den bild. vid hvilken han fästat sig, — Med hela sin själ fattad sf den stora tanken, att Gud verkligen vari Ch isto, til! att försona ve Iden med sig sjelf, Fader! — framställer han hvarje ord af Aterlosaren såsom en outöslig källa och hans rikes härl; ger såsom Christendomens A och Q, begynnelse och ända., och att det icke gifves någon annan ande, än Guds ande, som, utgjuten i våra hjertan, kan Rit Sch . ER : Nu